onsdag 16 maj 2012

MY CHOISE: BACHELORETTE =)

Är du en sådan person som vågar eller är du en sådan som gör val där tryggheten är en viktig ingrediens om inte DEN viktigaste?
Gillar du att riskera? Det kan handla om att riskera ditt rykte eller annat för rädslan om att inte leva efter  mottot "jag ångrar hellre något jag har gjort än något jag inte har"?

Skulle du våga vara med i radion? Teven? 
Om du skulle vara med i en serie vilken skulle du välja?
Robinson? Big Brother? Bachelor/Bachelorette? Ensam mamma söker? Annat?

Själv har jag alltid sagt att den serien jag skulle tänka mig att delta i är "Bachelorette" men dock endast den amerikanska varianten då det är så mycket mer glamour över den och är det inte det man ibland vill se i tv rutan? Drömma sig bort i en sagovärld där olika män tävlar om mitt intresse? Hahaha!


Vad vill vi tittare egentligen titta på? Vill vi se en värld som vi drömmer om eller vill vi se en värld som vi kan relatera till? Vill vi gilla eller ogilla karaktärerna i en serie?
Många tycker väldigt mycket om andra och då även om olika deltagare i olika serier.
Själv tycker jag sällan något. Kanske för jag är så ego centrerad att jag inte har orken att engagera mig i andras liv och personlighet då jag ändå inte känner dem samtidigt som jag är tillräckligt gammal för att inse att kanalen har bestämt sig för att profiliera dem på ett visst sätt.

Borde inte vi tittare veta bättre och inse att personerna som ställer upp i en serie kanske inte riktig är som de verkar vara?
Olika delar klipps ut och in för att skapa teve, för att kanske provocera oss tittare och provokationer skapar tittare ...
Å andra sidan ser det ut som att de vill nu visa charmiga karaktärer.
Anka är bortglömd och Montazami fortsätter att regera. Är det kanske så det är?
Vill vi helt plötsligt gilla?

Vi borde veta ändå gillar majoriteten att tycka ...
Helt ointressant för min del men så är jag inte heller den som tittar på många serier.
När jag gör det sker det ofta i datorn så att jag kan titta på flera avsnitt efter varandra.

Då jag vill skriva en bok har jag ställt en relevant fråga till flera:
"Tycker du att min historia (det är en självbiografi jag skall skriva) är tillräckligt annorlunda och intressant för att bli en bok?"
Jag har fått ett "ja".

Är då vidare min personlighet och min vardag idag tillräckligt intressant för att vissa skulle vilja se den på teve?
Är ditt liv det? Är det kaxigt att tro det eller charmigt?

Vad tycker jag själv då? Ja, jag tycker nog att glimtar ur mitt liv är rätt så underhållande då jag har en rätt så stor självdistans och bjuder själv på mig själv, på de klischéerna som de flesta har.
Då människan i grund och botten vill ha rätt så kommer den att söka efter de signalerna tills hon får bekräftat det hon tyckte om dig.
Jag bjuder på människan önskan om att ha rätt.
Jag vet ändå min sanning och den är inte så lätt att ta ifrån mig.

Nicole har precis lagt en tidning framför mina ögon för att se om jag klarar att skriva på datorn utan att titta.
Det klarar jag utan några som helst problem.
Hon är imponerad och jag förklarade att jag har gått kurs på detta.
Hennes kommentar:
"Du har gått Kurs på det men inte på teknik" =)
Så sant så ...
Självdistans =)




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar