fredag 16 mars 2012

BENVENUTO MAX CASTELLARI !!!

Igår var jag hos min väninna Jenny som äger samt driver en klinik som heter City Laser i Göteborg.
Återkommer om detta senare ikväll eller imorgon då jag i skrivande stund sitter i soffan tillsammans med Knut, Nicole & ... Max.
Nej, Max är inte min nuvarande kille eller någon kusin.
Max är vår nya familjemedlem, en hårig, ljusrosa/beige sådan med långa öron och en liten söt näsa.

Så här såg han ut i djuraffären dit Nicole och jag gick för att köpa mat till hennes hamster.
Allvarligt talat, det borde vara FÖRBJUDET att se så söt ut.
Jag smälte och kunde inte sluta titta på honom.
Efter några få sekunder hörde jag min röst säga att "vi vill gärna köpa honom".
Jag förvånades inte över detta men Nicole tittade på mig som om hon inte riktigt visste om jag skämtade eller talade sanning.
Skulle aldrig skämta om sådant och hon gjorde världens leende.
"Mamma, du är tokig men du är världens bästa" och var nog lite tokig då min mamma som var här för att titta på sitt barnbarn frågade mig om jag vet hur stor den blir...

"Ooops, det har jag glömt att fråga" =) men har ett svagt minne av att butiksägaren sa att han inte blir så mycket större. Vi får väl se ... =)


Nicole har döpt honom till Max Castellari vilket stämmer bra med Knut även om Max inte har den äran att ha det symboliska värdet som Knut faktiskt har i sitt namn =)
Ni som vet vet =)


Alla familjer är speciella på olika sätt och ja, även vi är väldigt speciella.
Mamma Michela, dottern Nicole, hunden Knut, kaninen Max och så hamstern som jag fick adoptera vid namn Smulan.
En rätt så jämn fördelning på könen i detta halv italienska hem där allt är en stor och härlig kaos med lite glitter i sinnena och vardagen.


Storebror Knut har redan pussat lite på sin nya lillebror och vi är en stor familj oavsett päls, stamtavlor eller social ursprung =)


Louise var också här och hälsade Max välkommen till familjen =)


Det berömda svenska "fredagsmyset" tillbringas ikväll i soffan, framför teven och alla tillsammans.
Nicole är nu här och så förblir en vecka framåt så lyckan är stor när hon fick börja dessa sju dagar på detta oväntade sättet =)

Minns ni att för ca två år sedan gick mitt öronsnibb sönder efter åratal med lite för tunga örhängen?
I två år gick jag med detta kapade öra men för ca 8 veckor sedan bad jag en veterinär sy ihop mitt öra för vad spelar det för roll om hans erfarenhet grundas på hästar, hundar och katter?
We are all animals eller? =)
Mitt huvud placerade jag på skrivbordet hemma hos honom och under en starkare lampa påbörjade han operationen som blev ... lyckad!!!
Örat har läkt och idag gjorde jag det jag har väntat på. 
Jag har gjort hål i öronen!!! Jag är 40 år och kände mig som den lilla flickan jag var när jag gjorde det första gången.
Om ytterligare 8 veckor får jag använda mig av alla snygga örhängen jag äger. Har saknat detta!!!
Hål i öronen och en ny son.
Just an ordinary friday evening in this strange but charming family =)



2 kommentarer:

  1. Hej
    Jag tycker att det säger en hel del om dig som människa, att du spontant skaffar en liten kanin....De finaste människorna är de som även värnar om djur. Underbar trio med supersöta Knut i täten!
    Trevlig helg/Anna

    SvaraRadera
  2. Hej Anna!

    Tack för orden men vet int eom jag förtjänar dem. Jag är nog väldigt spontan i vissa beslut och kräver planering gällande andra ... =)
    Att jag älskar mina små fluffiga djur råder inga tveksamheter så vi önskar dig en fantastisk lördag och jag tackar för orden ...

    Kram

    SvaraRadera