tisdag 30 oktober 2012

EN SANNING I MITT LIV ...

Detta inlägg angående artikeln som idag finns i Aftonbladet angående det som inträffade i mitt liv för exakt 2 år sedan och som jag berättade igår i en intervju.

Tunga dagar för två år sedan och tunga dagar i dagarna då något jag skäms för och inte är stolt över skall nu få rubriker och påminna mig om det misstag jag gjorde en gång, ett misstag som jag har fått leva med, ett misstag som jag betalade tillbaka, ett misstag som fick mig att frivilligt söka psykolog hjälp för förståelsen om "hur kunde jag göra det?"

Jag vill påpeka att det jag skriver är inte menat som en ursäkt för är man vuxen så är man alltid ansvarig för sina handlingar men jag skriver som en berättelse och som en liten förklaring bland många andra mer privata.

Vissa saker som jag får kritik för står jag för då det är medvetna val som jag står upp för, men att få kritik för något som jag inte "vill vara" känns otroligt jobbigt och sätter sig som "ångest" runt hjärtat.
Som för två år sedan vill jag nu bara ligga i fosterställning och sova men jag gjorde det inte då och tänker inte göra det nu heller ...

Som många andra i livet har jag en ryggsäck fylld med stenar. Vissa stenar är små, vissa stora.

Vissa människor hanterar sina stenar genom att bli sjukskrivna, vissa genom att begå självmord, vissa genom att leva "ett normalt liv" (vad det nu innefattar), vissa genom att göra något som de skäms för. 
Det är så lätt att vara efterklok men något jag idag inte kan göra är att vrida tillbaka klockan, att inte få det ogjort går tyvärr inte. Hade detta varit en möjlighet så hade jag mer än gärna tagit den.

Det jag kunde göra då var att ta mitt ansvar, berätta och försöka göra det rätta av det orätta.
Jag hade sömnlösa nätter och hade en sådan ångest över att jag gjorde något som inte var "jag" så det var med skam och lättnad som jag anmälde mig på polishuset tillsammans med min dåvarande VD.
Parallellt sökte jag psykolog hjälp för att försöka förstå min handling och två år senare går jag fortfarande till henne för att bearbeta alla mina stenar.
Att ta tag i sig själv var och är det enda rätta.

Sedan min lilla var ett litet barn har jag varit noga med att hon aldrig skulle säga "dum" om andra människor eller sig själv.
Man kan göra dumma handlingar men man är inte dum för detta.
Just den insikten har nog varit stark och har varit som en räddning för mig.
Jag gjorde något som jag skämdes och skäms över men hela min personlighet grundas inte på en orätt handling.

Då som nu känner jag starkt att jag är TROTS detta en underbar och charmig människa som har en historia och som faktiskt är en person med all den ödmjukhet som detta innefattar.
Jag är inte perfekt, långt ifrån men jag har mina bra sidor som är fler än de dåliga.

Att få se sitt namn med mindre smickrande rubriker om en sanning som var för två år sedan kommer att kräva all min tro på mig själv. Att fela är mänskligt så länge man lär sig av sina misstag och gör det man kan göra för att försöka göra det rätta av händelsen.

Jag är allt för medveten om att serien, den publiciteten som den innebär kommer ändå att göra att spekulationer dyker upp så jag känner att det är bättre för mig och min dotter att själv berätta att ja, jag gjorde något som jag skäms och har ångest över för och erkänna att jag är en mänsklig varelse med sina brister.
I min lilla familj förlåter vi varandra för våra misstag och vi lyfter varandra i tron att det är så man gör då "strong people don´t put other down. They lift them up."



Alla böcker om självförverkligande, om att man skall tänka positivt om sig själv och att inte låta andras sanningar bli mina kommer nog att behövas för det är inga lätta dagar och veckor som väntar men en sak känner jag mig stark i.
Jag har nu berättat och jag känner redan att en större sten har fallit från ryggsäcken.
En dag i sänder ...

Jag vill tillägga att jag inte kommer att mer kommentera denna händelse specifikt och i detaljer då framtiden är framför mig och det förflutna bakom mig.

Och så den frågan som kommer naturligt i detta.
"Michela, skulle du ha tackat ja till serien om du hade vetat att detta skulle nu komma ut i rubriker?"
Jag är 40 år, snart 41 och även om blond så är jag inte totalt dum.
Självklart visste jag att detta skulle hända då att berätta är ett medvetet val så svaret är JA,jag skulle trots detta tacka ja.

Anledningen är så otrolig enkel.
Trots det du tror har jag en otrolig självkänsla och är stark i mig själv. Att berätta detta kräver mod och styrka och även om just nu är det ångesten som präglar mig mest så är de andra min grund.
Jag hade ångrat mig hela mitt liv om jag hade tackat "nej" till serien trots dagens rubrik för en händelse skall inte skrämma mig från att göra det jag vill göra.

Om svaret är detsamma om två tre månader vet jag inte men just nu har jag bara sett till att berätta något som jag ändå inte hade uteblivit att berätta den dagen min bok är skriven och som finns som en "do thing på min bucket list".
"Vidare är frågan, hade du tackat ja trots att nu din dotter får reda på allt detta?"
Mitt svar är fortfarande JA för det jag lär henne är att det det är mänskligt att fela så länge man lär sig av dem och tar sitt ansvar.
Vi lever i ett samhälle där självmord har en otrolig hög statistik. Anledningarna är många men en av dem är nog den att alla har tron att de skall visa upp en "perfekt jag".

När det gäller sådant finns det ingen plastikkirurg i världen som kan göra dig perfekt och jag lär henne att den dagen hon själv felar i något så finns det inga dömande ord att komma med men en famn som kommer att krama henne.
Felaktiga handlingar skall inte prägla hela dig, det är min starka åsikt.
Med dessa ord tar jag mig i kragen och tar tag i denna dag <3


24 kommentarer:

  1. Michela,
    Hade ingen aning om detta, men i mina ögon "växer" du nu ännu mer som medmänniska! Respekt...till Dig!
    Ikväll blir det TV3 tittande - absolut!

    Go-Girl-Go!

    Kram :-)

    SvaraRadera
  2. Att du går ut och berättar detta till hela sverige kommer att skada dig mer än det nytta som du tror dig. Ingen kommer att göra affärer med dig eller att anställa dig någonsin. Du kommer att räknas som en potentiell tjuv och en opålitlig mediakåt människa. Ditt barn kommer att få konsekvenser av detta. Tror du att folk bryr sig om du har gjort rätt för dig efteråt? jag kan lova att den andelen som kommer tycka synd om dig och förlåta dig är väldig liten! Du har inte förstått hur de flesta tänker... Du har gjort dig själv en stor björntjänst tyvärr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då får jag leva med detta ... för det hade jag fått göra ändå ...

      Radera
  3. Tror inte på det som förra inlägget skrev om hur folk uppfattar dig.Folk glömmer och går vidare.Idag gör ju folk så mycket värre saker än det som du gjorde.Personligen tycker jag du är otroligt tuff som står för vad du har gjort och det är än värre i en stad som Borås.Har vänner som bor i Borås och det är inte en lätt stad och bo i.Många, spesiellt kvinnor som gottar sig på andras bekostnad.Men du verkar ju ha bra vänner som stöttar dig och det är ju allt som räknas.Har läst din blogg i någon månad nu och detta ändrar värkligen ingenting.Kanske inte håller med dig i alla inlägg men det är ju så det ska vara.Alla är vi olika,som tur är.Hoppas du snart hittar lugnet.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för feed-backen ... och styrkan är också att lyssna på de som tycker olika =)
      Kram

      Radera
  4. Det är otrolig skillnad på hur en kvinna som du bemöts med hur en man skulle få för reaktioner. Det finns många som säkert tar dig i försvar. En man får inga sånt stöd.
    Tyvärr får de som utför kriminella handlingar genom stöld av pengar ofta låga straff.
    Jag tycker du skulle ha fått fängelse i 6 månader. Då hade man kunnat säga att man sonat sitt brott. Nu blir det inte så. Det du gjorde var planerat och återkommande under en längre period. Det är som jag ser det allvarligare än en engångsstöld./Bo Grahn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker själv Bo att en engångsstöld är mildrare än en som pågår under en längre period. Tror ingen skulle tycka annorlunda i den frågan men egoistiskt sätt är jag självklart glad över att det inte blev 6 månaders fängelse, det tror jag att du också förstår... Tack för din kommentar dock ...

      Radera
  5. Hej.
    I mina ögon är du en lika fin människa nu som innan. om inte finare. det är mänskligt att fela och jag tycker man ska förlåta..hellre än att döma. kramar! // starkt av dig att berätta detta!

    SvaraRadera
  6. Den anonyma fegisen som skriver att du kommer få lida för detta har fel. Du växer på detta. Resultatet visar ju att du är ärlig!
    Tänk om fler sa "Jag har gjort bort mig BIG TIME, förlåt!"
    Stå på dig!

    SvaraRadera
  7. Att bara tänka tanken till att verkligen stjäla pengar från en arbetsgivare är en väldig skillnad och en normal person vet var gränsen går. Alla gör vi fel och ingen är perfekt men tycker knappast att du växer som person som en del skribenter verkar anse. Hur skulle samhället se ut om mer gjorde som du gjort? Är det OK att bara erkänna och därav växer man som person. Frågan här ställer jag till skribenterna som höjer dig till skyarna för erkännandet.

    Jag tycker självklart att det skall vara ett fängelsestraff på ett sådant här brott i rimlig realitet.

    Tror inte riktigt en del tänker på vad brottet innebär ur samhällssynpunk när man resonerar som en del gör... hade du inte varit "söt" och gjort en blogg som kvinnor verkar uppskatta hade kritiken säkerligen varit helt annorlunda.

    Men lycka till med ditt liv och du är uppenbarligen en erfarenhet rikare :)
    Med vänlig hälsning
    Kristian

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristian,

      jag tror inte att det som menas är att jag skulle växa i och med att jag har gjort något olagligt för det förstår vi nog alla att fel är fel oavsett vad. En olaglig handling skall självklart inte premiäras på något sätt men det som dock vissa tycker är "att ta sitt ansvar i slutändan" är att gå genom entré dörren till polishuset och berätta vad man har gjort sig skyldig till.
      Ja, jag är en erfarenhet rikare ...

      Hälsning
      Michela


      Radera
  8. Det är inte speciellt svårt att leva som kvinna i Borås..set handlar om att människor är olika, en del missunnsamma - andra inte. Det förekommer överallt. Vi trivs väldigt bra här, inflyttade sedan många år.
    Hälsningar Anna och Robert

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag trivs också väldigt bra här ...

      Radera
  9. En sak förstår jag inte, (läst en del om dig/de andra somm deltar i TV3s småstadrottningar) och det är ditt prat hela tiden om att blonda inte är dumma.
    I och med detta så förankrar du sägen om att "blonda är korkade".

    Förstår inte vad du menar när du säger att man kan ha en många högskolepoäng och samtidigt blondera sig, botoxa, korrigera kroppen med plastikoperationer och filler behandla sig.
    Vad man gör med sin kropp har väl ingenting med antal högskolepoäng att göra, eller??
    Du säger indirekt med detta att det är bara lågutbildade som fixar till sig... Det är det dummaste jag har hört, jag själv och en massa av mina kollegor/vänner (blonda och mörka;) fixar till sig vid 40-50 års ålder ( vi har många högskole poäng) men gör ingen big deal om detta- för det är det inte, i vilket fall inte i Stockholm/Göteborg. Verkar som du måste ursäkta dig hela tiden för det du gör..
    Ta av dig den kvinnliga offerkappan, gjort är gjort och det bra att du går hos psykolog för att bena ut varför du stal under längre tid av din arbetsgivare, då du uppenbarligen inte behövde pengarna...
    Lycka till
    Mariana

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Mariana!

      Du har alldeles rätt i din kritik, tar åt mig detta och skall absolut inte mer göra mig till en offer till det tänkande som jag själv inte gillar.
      Bra skrivet och tack för tankeställaren som jag själv redan har haft men hamnar dessvärre lätt i försvar. Skall numera låta bli!

      Tack...
      Michela

      Radera
  10. Såg om dig på nätet.
    Gick in på din blogg och började läsa. Du är riktigt intressant som person.

    Att du erkänt ett misstag tycker jag är strongt. Vi kan alla hamna i den sitsen någon gång. Ingen är ofelbar. Skulle tippa på att alla som klagar här ovan har snott en penna, block och annat på jobbet de jobbar på.

    Vad jag för mitt liv inte kan fatta är att du är singel. Synd du bor i Borås och inte Stockholm. ;)

    SvaraRadera
  11. Man kan tycka om en person men inte hennes handlingar och det måste väl vara så en del menar här? För inte kan det vara så att någon "växer" pga kriminella handlingar eller? Sedan är berättelsen i Aftonbladet bara berättat ur ena synvinkeln och inte den andra.Hela intervjun andas tyck-synd-om mig och fiskar efter sympatier, ytterligare ett PR trick? Om man ser handlingen från andra sidan med den fakta som finns så stämmer inte berättelsen överhuvudtaget eller hur? Ett tips till dig, det är bättre att förekomma än att förekommas så lägg korten på bordet istället för sanningen kommer alltid fram och du kan ju räkna med att detta blir en följetång som annars kan sota ner ditt "blivande kändisskap"

    SvaraRadera
  12. Hejja dig :-D
    Jag känner inte dig. Är dock från Borås men bor i Varberg. I kväll kollar jag in dig!! Jag hoppas att jag får samma "intryck" av dig i tv som i bloggen.....
    Alla vet vi ju att de kan klippa i hop uttalanden o känslo utsvävningar lite "hipp som happ" - o vips, så framstår den mest inkännande och reflekterande person som en blåst blondin :(
    Jag hoppas att de inte har gjort så mot dig!! (iofs så är du min favvo ändå så för mig spelar det ingen roll)
    Go girl!!!!!!
    //mmaria

    SvaraRadera
  13. Hej Michela! Jag kände att jag ville skriva några rader till dej,inte för att jag tror att du på ngt vis behöver min bekräftelse men jag ville ändå skriva hur jag känner.Jag har svårt att läsa mkt text på en gång men i går gick jag in på din blogg och såg vad du skrivit angående en artikel i aftonbladet så jag kikade på den.Det är så kontigt att det "dåliga" man gjort ska komma upp till ytan som man på alla sätt redan sonat för om inte anant för alla skuldkänslor, osv....Det är som jag brukar säja;Om man gjort hundra saker bra men gjort ett enda misstag så är allt det goda man gjort som bortblåst och det fokuseras endast på det dåliga av människor som inte känner en.Jag tycker det är oerhört starkt av dej att tacka ja till att vara med i serien även att du visste att detta skulle komma upp till ytan igen.En eloge för det.Tänk så många människor som har skelett i garderoben som aldrig kommer ut offentligt men det är så lätt att döma andra och peka finger.Pekar man ett finger åt någon så pekar de andra fyra fingrarna tillbaka på en själv.Så är det ju.Jag har själv erfarenheter,har varit med om mkt tuffa,svåra saker i mitt liv och saker jag är allt anant än stolt över också.Det jag gjort är att förlåta mej själv.Omständigheterna har gjort att jag hamnat där men som du själv skriver så ursäktar man ju sej inte med det men det är ändå viktigt att tänka att varje männisak har en unik historia som gör att man hamnar i olika situationer i livet och det kan drabba vem som helst.Vilket brott som är värre än det andra är inte upp till nadra att döma tycker inte jag.Ett brott som är straffbart behöver inte alltid vara värre än ngt som människor gör som inte är strafffbart.De som inte kan inse det..ja det säjer mer om dem.Många lever i sin lilla bubbla tyvärr.Jag tror ändå att du kommer att vinna på i slutändan på att vara så öppen som du är.Ser fram emot att följa dej på tv och även att vi kan ses framöver när det funkar.Kramar från mej <3 Madelene,tror du vet vem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för att du har lagt din energi för att formulera alla dessa snälla orden ... Jag uppskattar det verkligen <3
      Hoppas att vi snart kan träffas och skratta lite tillsammans med Annika för livet har givit oss alla sina prövningar och ibland behöver vi nog lite lättsamt prat ... Kramar i mängder <3

      Radera
  14. Haha du river ner taket som vanligt. Putsa dina fjädrar och ha inte för bråttom, lilla stjärna. Det är bra när tiden är ens vän.

    Donald Duck

    SvaraRadera