Ikväll är jag verkligen trött, gäspar redan men skall skriva, jag måste skriva för H. väntar på mina tre sidor och jag skall leverera dem ikväll.
That is for sure.
Har funderat på motivet till att man skjuter upp på sådant som man så gärna vill göra och inte bara på sådant man ej vill göra. Jag har två saker bland många som jag bara MÅSTE se till att förverkliga. Den ena är just boken och den andra är min resa till Billings, Montana för att driva boskap i en vecka.
En psykologisk studie som jag snabbt vill referera till gick till så att olika personer fick reda på att de hade vunnit en middag för två. De fick frågan om huruvida de ville äta den dagen därpå, efter 3 dagar eller 1 månad.
Den klara majoriteten svarade efter 1 månad och förklaringen tros vara den berömda "suga på karamellen" syndromet. Vi vill njuta av vetenskapen av det som komma skall helt enkelt...
Jag skulle dock ångra mig så otroligt mycket om jag inte såg till att förverkliga dessa två saker i livet efter att ha sugit på de karamellerna i 25 år ... =) Så många resor jag har gjort men aldrig dit, så många ord jag har skrivit men aldrig till det ändamålet.
Att längta är visserligen trevligt och mysigt. Då kan vi måla upp bilder på hur det kommer att bli, på hur det skulle kunna vara ... men vi får aldrig veta på verkligheten.
Bättre att ta reda på den sanningen för ibland kanske den kan överraska och visa sig vara tom. bättre än fantasin =)
Med dessa orden skall jag nu fortsätta att skriva ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar