måndag 22 augusti 2011

EN TALANDE BILD

Igår kväll gick som tidigare nämnt Nicole, Holly, Linda & jag en kvällspromenad med Knut & Nisse =)
& medan flickorna gick framför oss kunde jag inte låta bli att ta fram mobilen för att ta kort på dem.


Jag undrar vad de samtalade om medan de gick där och kramades, fnissade samt skrattade.
Ibland är samtalsämnen mindre viktiga, ibland är det bara vetenskapen om vänskapsbandet som är relevant & igår kändes det precis så.
Igår kväll älskade de varandra som de vänner som har träffats igen efter sommarlovet, som de vänner som får varandra att le, som ger varandra energi.

Vi hann knappast hem innan de ringde till varandra.
Minns du dina bästa vänner från 8-9 års åldern?
Som den lilla pojkflickan jag var lekte jag oftast med killar men så hade jag en väninna i min ålder som jag låtsades samtala med genom en ring jag hade på fingret.
Den ringen var magisk & tog mig till Babylon, ett samhälle som jag kontaktade när jag behövde hjälp för att rädda människor som hamnat i knipa.
Fantasin hade då inga gränser ...

Vad gör att vissa personer känner man direkt för? Man kanske talar samma "språk", man skrattar & blir arg åt samma saker, man har gemensamma intressen av diverse slag för att även om man kanske tror att olikheterna dras till varandra så stannar dessa sällan ihop oavsett typ av relation.

Innerst inne tror jag att "lika barn leker bäst". Som lärare kunde jag se till att skapa nya grupper i klassen men så fort ringklockan gjorde sig hörd och de lämnade lektionen så återgick de till sina egna valda sådana. Vi skall alla lära oss att samarbeta & respektera andra men vi skall även få möjligheten att välja de vänner vi vill leka med.
Ibland växer man ifrån varandra, ibland blir besvikelsen på varandra så stor & lång att man väljer att avsluta den & ibland finner man nya underbara vänner.
Jag älskar citatet "även en främling kan vara en blivande vän" för visst är det en otrolig sanning som döljer sig bakom de orden.

Jag känner mig lycklig skattad när det gäller vänner för även om jag inte är född i Sverige & inte har här mina "gamla vänner" som jag kan tala "gamla minnen" med från barndomen har jag många som kompenserar denna saknad.
En vän behöver inte nödvändigtvis vara, i mitt eget tycke, någon du träffar varje dag, varje vecka, men en vän är någon som du har skapat en relation med och som du vet du kan ringa när som helst, er relation startar då precis där ni var sista gången ni träffades utan anklagelser om att man ej har hört av sig tidigare , utan anklagelser om vem som skulle ha ringt eller annat.

Genom min dotter, genom andra vänner och genom mig själv känner jag att jag har en bukett av fantastiska blommor som är mina vänner & jag hoppas att de banden kommer att hålla för alltid för visst är det sorgligt när en vänskap tar slut. Oundvikligt ibland då relationer präglas även om detta, sköra relationer som måste vårdas och om besvikelsen på varandra blir för stor & långvarig är det bättre att gå vidare till en annan nivå.

Jag hoppas att Nicole, Holly, Agnes, Izabella, Millie med flera kommer att ge varandra näring för livet är tufft ibland och det finns få personer i världen som kan hjälpa som en vän som lyssnar & som ger dig energi. Vill du förlora en vän skall du få honom/henne att känna sig som mindre värd, då har du brustit i en viktig regel och det såret kan aldrig läka.
Lika barn leker bäst. 

Det är kanske just den sanningen som algebra har insett när det gäller + & - reglerna för visst vill jag minnas att + x + och - x - blir alltid + medan - x + och + x - blir alltid minus? =)
Tänk vad ett kort taget med mobilen kan skapa för tankar hos mig denna morgon klockan 5 =)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar