Flickornas överraskning var precis vad jag trodde och "smeten" längst upp till höger tillhör min dotter då hon inte orkade rulla "degen" till små bollar ... =)
Hahaha! Bakgenerna går visst i arv =)
Min mamma fick inte det trevligaste besöket av oss...
Jag med ont i magen och Nicole som ville ha dessert när vi nästan skulle gå hem, inte de lättaste eller mer underhållande gästerna den här kvällen men vi hann leka "gissa vem" leken =) innan vi kom tillbaka till vår casa.
På vägen hem kunde jag inte annat än att stanna upp vid synen av Gustav Adolf Kyrkan.
Det är något magiskt och mystiskt med kyrkor, en känsla av förr, av glädje och sorg, av hopp och misstro, av rädsla och mod.
Jag hade kunnat tänka mig att sätta mig där en stund och bara låta minnena, tankarna skölja över mig. Det är något i väggarna i vissa kyrkor som får mig att känna mig liten. Minns när jag var i Venedig och gick in på "La Basilica di San Marco", den vackra kyrkan som ligger bredvid Piazza San Marco.
När jag kom in kände jag det storslagna och utan att veta varför kom några tårar.
Ibland tror jag så mycket ...
När jag kom in kände jag det storslagna och utan att veta varför kom några tårar.
Ibland tror jag så mycket ...
Efter Pan-Am serien på trean ligger Nicole nu och sover medan jag har intagit soffan efter att ha tvättat håret. Min skönaste tröja är på och risken finns att jag somnar med den på...
Buonanotte ...
Ifall jag skulle få för mig att gå i sömnen så har jag en slags "namnbricka" på mig ... =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar