Vissa saker tar emot att göra men must be done.
Sist jag var ute i stugan grät jag hela tiden och åkte istället hem.
Var då inte beredd på den känslosamma reaktionen som att ha stugan till salu innebar och att åka dit för att städa lite gjorde hela grejen så verklig för mig.
Så många minnen som är förknippade med stugan.
Inte alls märkligt då de veckor vi åkte dit varje sommar var rofyllda och än idag kan jag känna hur avkopplad jag blir när jag är där.
Magiskt, det känns i ryggraden ...
Idag åkte Jess & jag dit för att hämta några saker som hon kan ha i sin stuga och för att hämta några få saker som jag tog hem.
Det som ingen av oss har användning av skall flickorna få sälja på en egen loppis under den tipspromenad som går i Olofsbo nästa tisdag.
På detta kort lillstugan eller "The love house" som den även är döpt till då vissa har faktiskt tillbringat sin första natt där tillsammans.
Själv har jag aldrig varit just där med en kille/man.
Har en gång sagt att mannen som jag kommer att ligga med i lillstugan (erkänner att även jag gör sådant =) kommer jag att gifta mig med.
Nu är det mer eller mindre kört då de som skall nästa vecka bli de nya ägarna kommer att riva både stugan som lillstugan för att bygga ett nytt året runt bostad.
Med den rivningen kommer detta löfte att aldrig bli hållen och med den de 4 väggar som såg mig och morfar ligga i varsin säng på kvällarna. Där låg vi och läste böcker och åt Marabou choklad som morfar hade gömt från resten av familjen.
Det var vår lilla egna hemlighet och jag hoppas att morfar förstår att de minnen finns för alltid i mitt hjärta.
Hoppas att du och mormor inte blir allt för ledsna över att vi säljer stugan men ingen åkte tyvärr dit längre. Det var trots allt ni som gjorde stugan till den hon var ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar