TANKAR

Häromdagen när Nicole & jag var i Stadsparken med Knut uppmärksammade jag min omvigning.

Har en benägenhet att göra detta ofta då jag undrar vad människor samtalar om, hur och vad de tänker på när de lägger sig och när de vaknar.

Många tankar är gemensamma, andra är individuella. Vad är det som styr var och en till de dagliga beslut vi  tar eller infinner oss i?

Vilka är de positiva & negativa egenskaper var och en har, erkänner att de har eller är omedvetna att de har & vilka är de positiva som andra ser men kanske inte vi själva?

Vad dagdrömmer de om? Vad drömmer de om på natten när de har somnat?
Sköna drömmar som får de att le i sömnen eller mardrömmar som gör att de vaknar svettiga av all oro?

Sedan undrar jag vidare och hittar på små historier om var och en.

Har ni sett den underbara komedin "Snyltgästen" där Goldie Hawn hittar på allt för att hon tycker att fantasin kan ibland vara så mycket roligare än verkligheten?

Älskar den filmen!

Så moralisk inkorrekt och så total underbar och charmig!

Om du hade fått skriva din egen saga utan restriktioner på vad som är möjligt vad hade du skrivit?

Hur skulle din saga se ut?

Något jag har erfarit är att saker & ting kan ske när som helst och hur som helst.

Jag har under de senaste 4 åren inte haft några drömmar om prinsar & prinsessor men nu skulle jag nog hitta på att någon prins rövar bort mig varannan vecka =)

Fantasin är en märklig fenomen, en av de trevligaste för där är allt möjligt och det tackar vi både hjärta & hjärna för...

Minns när jag satt på flyget mellan Bologna & Göteborg för ett år sedan cirka.

Bredvid mig & Nicole satte sig en dam och Nicole som ofta inte pratar med främmande människor berättade "en hel del" för henne.

När planet kom upp i luften började vi prata lite och hon berättade för mig att hon skulle flytta till en lägenhet med sin man efter att ha sålt huset.

Hon frågade mig om "jag hade sällskap" vilket jag svarade "Oh nej, jag är single of choise" (gillar det begreppet då den säger att det är en självvald status).

Hon tittade på mig och sa "jag ser en barriär" hos dig, du måste uppleva den känslomässiga smärtan som hämmar dig, som gör att du inte vill bli kär. 

Tårarna rann ... Hon hade kanske =) träffat rätt ... Där bland alla minnen & tankar finns saker som gör att man är den man är ... 

Hon tog min hand och höll den hårt. Jag undrar fortfarande vad hon såg men hon förstod nog att det är inte vanliga händelser som finns i mitt hjärta.

Varför vara normal? =)

Jag skall nog som Goldie ta över någons hus, bli låtsasfru och charma ett litet samhälle med min persona.
Impossible or i m possible?