Sedan jag var liten har jag alltid gillat att skriva dagbok för att sedan, under en längre period i vuxen ålder vara helt utan detta.
Bloggandet har gjort att jag nu skriver en slags online dagbok med bilder men i en blogg måste man ibland balansera orden.
Det jag skriver tolkas och just den tolkningen beror helt på dig som läser mina ord.
Dina tolkningar beror på dina egna referensramar som jag inte alls har något att göra med.
Tog fram en "diario", en slags almanacka som man använde specifikt i skolan men där andra klasskompisar och vänner skrev små och stora meddelande, där Matteo skrev att han älskar mig, där jag skrev att jag ville vara tillsammans med Fabio, där min väninna Monica skrev att jag såg ut som en ängel för att sedan fortsätta med att hon hoppades att vi skulle vara vänner för livet.
Det är roligt att så många år efter kunna sitta i ett annat land och se i orden händelser som skedde då.
Förkärleken för citat fanns redan då.
Många citat & tankar pryder sidorna i den skolbok som är daterad 1988.
Jag känner igen mig för jag minns ofta väl händelser från förr...
Jag minns orden för minnet från förr är det inget fel på ...
Jag älskar minnen då de skall jag bära med mig under alla åren, de skall ligga kvar där för att sedan plockas fram när jag mest behöver dem.
Mina ord i oktober 1988.
"Morirá il mio corpo man non il mio io perché io sono e io resteró"
= "Min kropp kommer att dö, men inte min persona då jag är och jag kommer att förbli"
Bilder på Don Johnson finns med på vissa sidor (gillade honom a lot =) men så finns en egen komponerad liten dikt på sista sida, en dikt som jag skrev en dag under anno 1988 ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar