NU AVSLÖJAR VI ...

I februari, rättare sagt på Alla hjärtans dag jobbade jag själv i butiken när ett spännande samtal kom.

Den kvinnliga rösten som presenterade sig sa sig komma från ett tv produktionsbolag som ville filma en ny serie för svensk teve.

Serien skulle handla om fyra kvinnor som kommer från andra städer än Stockholm då de ville visa att det finns driftiga och charmiga kvinnor även i småstäder och inte bara bosatta i huvudstaden.

Vidare förklarade hon för mig att serien skulle ha en feel good känsla där skratt och charm skulle vara viktiga ingredienser. Konsten att bjuda på sig själv skulle självklart vara relevant för att locka tv tittarna.

Kvinnan berättade att det skulle vara som i "Sex and the City". I de fyra kvinnorna som produktionsbolaget skulle välja skulle de olika tittarna kunna känna igen sig mer eller mindre i en av de fyra karaktärerna för självklart var de ute efter att ha fyra kvinnor med olika egenskaper för att fånga upp olika typer av identifieringar och av igenkänningar.

Kvinnan ville få komma till Borås för att provfilma mig och berätta mer om serien.

En månad senare var hon och en kollega i butiken en timma och hemma hos mig i tre- fyra timmar för att provfilma mig i olika situationer och för att se hur jag hanterade frågorna som ställdes.

Vidare blev det en telefon intervju på ca 2-3 timmar där en kille ställde mängder med olika frågor och där svaren skulle komma på direkten.

Troligtvis trodde de att jag skulle bli rätt person för serien.

Hur fick de tag på mig från början?

Den ansvariga för castingen hade kontakt med en gammal klasskompis som rör sig i hela Sverige och som har hjälpt henne tidigare med att hitta olika karaktärer.

När hon förklarade serien för honom hade han visst svarat "Jag har rätt kvinna för detta och hon bor i Borås".

Vem denna man är visste jag inte då men han hade sett mig i Smögen och en gång här i Borås. Han läste min blog som han tipsade de om och de spanade bloggen och min facebook sida i en månad innan de ringde mig till butiken den dagen på Alla Hjärtans dag.

Nu senare har jag mailat till den mannen och frågat honom om "varför tror du att jag är rätt kvinna till serien?".

Hans svar fick mig att le "När kaos möter helvetet i form av en prinsessa kan det inte annat än att bli underhållning. Du bjuder på dig själv och har självdistans. Du är rätt kvinna."

Självklart snurrade tankarna i huvudet på mig.

Skall jag? Skall jag inte?

Vad hade jag att vinna, vad hade jag att förlora?

Marknadsföringen för butiken och för min blog var självklart viktiga men var jag beredd på att saker som jag inte ville skulle bli allmänt kända skulle nu bli det?
Hur skulle jag bli profilierad?

Hur skulle detta påverka mig och min dotter?

En sak står jag alltid för.

Jag har en historia. Konstigt vore annars då jag är 40 år.

Jag har varit med om saker som jag hoppas andra inte behöver gå igenom och jag har gjort även någon handling som jag inte är stolt över, men jag är en människa. 

En människa som felar, som gör rätt, som gråter, som skrattar, som hoppas och som lever.

Mitt mål med livet är att sitta på en gammal gungstol (den jag fick av mina kära vänner när jag fyllde 40) och känna det där "Jag har levt livet" oavsett om detta har även inneburit dumma saker ibland.

Insikten att leva, att leva så som man vill, så som man är, att bjuda på sina misstag i livet (om dessa nu är så viktiga för att andra skall känna sig bättre) så länge man har lärt sig att aldrig göra om dem, att visa sin mänskliga sida, att leva med det där glimten i ögat är saker som jag hoppas på att min dotter kan få av mig för ja, jag är bra på att vara så som jag vill och att faktiskt hantera den kritiken som detta innebär på ett rätt så vettigt sätt.

Jag förstår inte varför så många skall reta sig på andra istället för att titta på sig själva men det är nog deras problem i grund och botten och tycker synd om de tror att de blir bättre människor själva genom att kritisera andra för sina val.

Som blond, som enda som går ut med att jag har faktiskt plastik opererat mig, som singel och som mamma får jag nog vara den som många pratar om med kritiserande ton.

Att vara 40, ha långt hår och plastik opererat är tabu i Sverige.

Du kan göra det men du får inte säga det och det skall inte synas.

Dubbel moralen i detta land men jag är inte född med Jantelagen och trots att jag bor här har den aldrig präglat mig.

Men nu avslöjar vi vad jag har filmat.

Här kommer det:

http://www.tv3.se/nu-är-de-äntligen-är-småstadsdrottningarna

Det skall allt bli intressant att se hur median hanterar de klischéerna som finns i samhället och så visar vi upp Borås och inte bara Borås Arena och fotbollen =)

Konstaterar vidare att det börjar med en riktig dålig bild på mig, ser inte ens ut som jag =) och Nicole är 10 år och inte 11 =)