söndag 30 september 2012

EN SVART VIT LÖGN =)

Igår kväll sa Nicole att hon nu ville ha godis förbud då det är så många som har det.
Trodde att jag hörde fel men icke ...
Godis förbud fram till sista november med det enda undantaget att man får äta en bulle eller dylikt en gång i veckan.
Klarar hon det får hon 500:- som hon kan antingen spara eller slösa på semestern då vi åker 29/11.
Själv får jag en saga skriven av henne om jag klarar det.
Bra deal ...

Idag gick vi till City och Läkerol räknas visst inte enligt Nicole då de smakar mint och de är sockerfria...


Hahaha!
Nicole åt inte upp sin lördagsgodis igår så det låg lite kvar i en påse.
Jag ringde till henne för 30 minuter sedan för att säga att jag hämtar henne nu men icke.
Får vänta en stund till då hon och mormor är inte färdiga än.
Tror att det är antingen någon födelsedagspresent till mig som förbereds eller små julklappar...
Saken är den att medan jag pratade med henne tog jag några godisar och hon hörde det där pappret i plast prassla.
"Vad äter du för godis mamma? Du har förbud!"
"Jag äter ingen godis ... Jag äter plommon"
"Menar du mamma torkad plommon med andra torkade frukter i en påse?"
"Precis" sa jag med osäker röst...
"Då skall jag kolla om det ligger en sådan påse när jag kommer hem"

Hahaha!
Vet ni vad jag har gjort nu?
Jag har gått till City och köpt en sådan påse för att säkra bevisen !!!
Nu skall jag bara komma ihåg att öppna den och att gömma några så att det syns att jag har ätit några ...

Damn! Min godis förbud börjar helt enkelt imorgon!
Inte kan man slänga rester av gårdagens? =)


Har beställt den här klänningen att ha på mig på någon fest i februari/mars så det gäller nu att jobba på dessa former.
Ingen träning så det enda är att tänka kost...
Idag gick det inte sååå bra =))))


En stor kram från ett knasigt hem <3

VÄRME, DAMMFRITT & HERBALIFE

Igår kväll frös lite Nicole och jag vilket ledde till att jag satte på elementet något jag ångrade inatt när jag vaknade över att Knut andades hårt för att få lite luft =)
Jag stängde av och öppnade fönstret. Älskar soundet av regnet och doften av det så jag njöt ...

Knut gick tillbaka till filten och somnade om ...

Vid 10 tog vi en liten promenad till min mamma då hon och Nicole skall pyssla idag.
De har visst sina hemligheter så efter att ha stannat hos henne i 30 minuter så skickades Knut och jag iväg.


Tittade först runt i min mammas lägenhet och konstaterade att det är tur att vi inte har samma stil för då hade jag aldrig hunnit jobba då det måste krävas sin tid att hålla allt dammfritt ...
Mamma gillar "more is more" i sitt hem =)




Långt ifrån den stilen jag har hemma hos mig men älskar att det finns en så stor variation i det man gillar.
Hon hade på ett loppis idag köpt en jätte läcker kruka som kommer att finnas till salu i butiken från och med måndag.
Hur snygg, gammal och rostig som helst <3

Nu har jag så mycket jag borde göra på min "agenda" men vet inte vad jag skall börja med så jag börjar med det skönaste.
En solning för att få lite färg.
Sedan operationen som innebär ingen träning på en månad så har jag gått upp tre kilon.
Tror att det är vätska vilket kan så vara men trots att jag visualiserar att jag går ej upp på vissa saker så kanske jag gör det ändå =)

Därför tar jag det säkra för det osäkra och tar från och med idag lite hjälp.
Maila 
om du vill köpa eller sälja Herbalife
och information med blog finner du här:
www.tanialeah.se


Nu skall jag gå och få lite artificiell hjälp för att få lite färg.
Sedan väntar allt annat ... som dessvärre kan göras bara på riktigt! =)

lördag 29 september 2012

FILM & TIPS

Nicole och jag tittar på den mysiga romantiska filmen
"Something borrowed"
en film som tar upp ämnen som kärlek, svek, vänskap och som får tom. mig att vilja bli kär.
Romantiska komedier kan konsten att vilja få oss att bli just ny kära och romantiska.
Det var såååå länge sedan jag kände de där berömda "fjärilarna i magen".
Kommer jag någonsin att uppleva dem igen?
Kompromissar alla med sina känslor, med vad de vill ha för att ha?
Klart ni inte gör ...

På lördag vill högre makter att jag skall ordna en dejt.
Hahaha! Ler för det är så lite "jag" i det.
Jag dejtar men i smyg, ifrån Borås gränser och sällan över en middag då jag tycker att en middag på restaurang kan kännas så stel men vad vet jag? =)
Vet inte riktigt hur jag skall ställa mig i den förfrågan så den får vara öppen i ett par dagar till.
Nicole tvekar dock inte: Nej mamma! =)

Googlade och tittade in på några bloggar och kolla här!!
Här följer tips till er som har någon att bjuda på en mysig helg.
Just do it!

The Lodge i riktig New England stil verkar vara ett fantastiskt ställe för lite avkoppling.



APPS OCH DAGENS OUTFIT =)

När vi lämnade vårt lilla hem idag för att gå till jobbet (3 minuters avstånd =) så skulle jag först gå förbi Telenor då jag fick igår min Iphone 5 och överföringen av appar och annat gick naturligtvis inte så som jag hade tänkt mig =)

Jag sa till Nicole att jag skulle göra katten i Shrek för killarna på Telenor ifall de vägrade hjälpa mig men som tur är behövdes inga tassar i luften och ledsna ögon, jag fick hjälp utan att se ut så här =)


Sakta men säkert skall jag se till att alla apps fungerar igen men än så länge är det bara Instagram som är installerad och inte alla mobil nummer är med så skriver ni får ni gärna avsluta med namn ifall att jag står där som ett frågetecken och undrar vem den mystiske avsändaren är ... =)

Pga. förra veckans operation och svullnad är jag tvungen att ha på mig sköna byxor som inte trycker mot ryggen så dagens klädsel fick bli de underbara svarta chinos från J4 som jag kombinerade ihop med en av mina favorit blusar i 100% siden från italienska brand Dondup.

Jag kände mig så välklädd och kvinnlig i denna blus.
Jag hade den tillsammans med Valerie halsbandet (en enda kvar i butiken) och det måste ha sett rätt så bra ut då en kund köpte hela outfiten jag hade på mig då hon skulle ha en finare middag med flera inbjudna och sökte det där lilla extra ... 


På fötterna mina ASH stövletter.
Tuffa men kvinnliga.


Det blev en bra dag med mycket folk mellan 11.30-16 då det slutade regna så vi/ni hade trots allt tur med vädret även om det inte såg ut att bli så på förmiddagen.
Har ni köpt och ätit en donut från höstmarknaden?
Jag har det =) 

Nu är jag hemma, Nicole och hennes kompis Alice leker teater just nu så snart skall jag sitta här i soffan och skåda någon slags pjäs =)
Ikväll blir det dock lillisen och jag och vi kommer att ladda för en skön mysig kväll med godis och film.
Because we`re worth it <3

BLOG TÄVLING !!!

Nu kör vi en mysig tävling även här på min privata blog för visst gillar ni tävlingar?

För att vinna måste du endast trycka på "gilla" knappen på min nya facebook sida:
samt dela inlägget från den facebook sida till din egna.

Vinsten består av två läckra handgjorda smycken från spanska brand Ciclon.
Tävlingen pågår fram till onsdag kväll så hoppas att du vill delta <3



Nu har Nicole och jag intagit vår morgon dryck på helgen:
varm choklad och cappuccino =)
och snart förbereder vi oss för en arbetsdag i butiken.

Det gillar vi men först skall jag fundera ut vad jag skall ha på mig.
Lördag och en massa regn, tråkigt för höstmarknaden som igår hade en kanon dag men idag bjuder vädret på det man inte vill ha på just en marknad... 
Tacksam för att vi är inne i butiken med allt den komfort som detta innebär på hösten/vintern =)

Hoppas att du/ni tittar ner till centrum ändå.
Paraplyer finns ju trots allt =)

fredag 28 september 2012

MYSIG KVÄLL MED LILLA FAMILJEN ...

Vilken mysig kväll vi har haft med vår lilla familj, Louise & Petter på restaurang La Copita.



De bacon lindrade dadlarna var så goda!!!
MUMS!!!

Mysigt med en massa ljus tända och stora vin flaskor placerade lite här och där för att få den utländska känslan.
Trevligt att ha provat något nytt ...


Vi pratade om kärlek, vänskap, glädje och sorg och så kanske en gemensam resa någon gång i framtiden? DET hade minsann varit trevligt att göra <3


Nicole grejar med sin Ipad och jag skall försöka göra det alla säger är så lätt men som blir komplicerad när man inte kommer ihåg lösenord till det ena eller andra ...
Jag skall uppdatera min nya Iphone 5 med det som fanns på min gamla ...
Tackar för att papper och penna kan användas =)

TACK för en mysig kväll <3

BLOMMOR & CHOKLAD ...

Idag slutade jag kl. 16 efter att Nicole kom som en solstråle in i butiken <3
och så fick jag en sådan otrolig fin blomster bukett från min väninna och kollega Jessica.
Love you!

Älskar den och förutom blommorna fick jag även goda pepparkakor doppade i choklad!
Så mysigt att ibland få det oväntade!!!



Med posten kom även min nya Iphone 5!
Äntligen en telefon som fungerar för min "gamla" hade mer eller mindre gjort sitt =)


Ikväll blir det en tidig middag på Restaurang "La Copita".
Har faktiskt aldrig varit där då jag brukar köra "säkra kort" men ikväll går vi utanför ramarna har är lite wild & crazy när vi väljer det som inte brukar väljas.

De hade dock rätt så fullt så vi fick ta en tidig sittning men det skall bli mysigt att bara gå ut och äta lite tapas med Nicole, Louise & Petter.
Återkommer ikväll <3

EN ÄLDRE DAM SOM LEVER "LA DOLCE VITA"

Har precis gått en liten runda runt Stadsparken med Knut och tänkte på att även om livet verkar ta slut för en när man går igenom en sådan tragisk händelse som sin sons bortgång så fortsätter livet ändå runt omkring en.

Knut behöver gå ut, jag måste och vill till jobbet, min dotter kommer hem idag och så känns det av någon anledning både rätt och fel att så skall vara när jag vet vilken tomhet och sorg min väninna får ta sig igenom för att bearbeta och uppleva alla de psykologiska faserna som hör till sitt barns död.

På stan mötte jag en äldre dam som jag verkligen gillar för hon kan konsten att sprida "ord och energi".
Hon har sett mig när jag har gått runt med kameror här på stan och stannat mig vid andra tillfällen för att fråga vad som händer.
Jag berättade att vi filmar för en ny serie som kommer till hösten och sa har hon sagt "att jag skall minsann rösta på dig, jag håller på dig" trots att denna serie är ingen popularitets tävling.
Vi alla hoppas på och önskar istället att alla tittare kan känna igen sig i någon av oss men det kommer senare =)

Idag när jag mötte henne hade hon precis handlat på City och frågade henne om hon går upp tidigt.
"Klockan 4 går jag upp, dricker kaffe och njuter av den vackra utsikten jag har från min lägenhet. Jag äter frukost och bläddrar på Metro. På kvällen lägger jag mig vid 19, sätter på radion och bara njuter. Jag har det sååå bra" och orden så bra lyste i hela hennes ansikte.
Jag kan verkligen se hur denna dam njuter av livet och jag gläds verkligen att det finns människor som gör det.


Efter min intervju om plastikoperationer på P1 har hon också kommit till butiken (hon har koll på var jag jobbar =) för att säga "att det var så j---a bra" och då hon såg min Nicole där sa hon till henne att "du skall minsann vara stolt över din mamma för att hon vågar säga vad hon tycker".
Av någon anledning trodde jag kanske att en äldre dam inte skulle gilla mina ord under den intervjun där jag moraliserar inte de som gör ingrepp, där jag uttryckligen säger att man får göra det man vill med sin kropp om man har tänkt igenom vilka positiva samt negativa konsekvenser detta kan få och med klausulen och rekommendationen att man är över 30 så att bättre kan räkna ut konsekvenserna av den/dem.

Av någon anledning trodde jag att hon skulle "dissa mig" för kopplingen med "plastikoperationer" men så fel jag hade. Hon kom in tre gånger till butiken för att säga hur bra hon tyckte att intervjun var.
Mina vidare funderingar handlade dock även om att man behöver inte gilla min personliga inställning till operationer men att hon kanske gav mig en komplimang för att jag vågar stå på mig i ett ämne som är kontroversiellt i Sverige.

Denna morgon kände jag för att uppmärksamma att livet går vidare, att jag hoppas att tragiska händelser kan göra att livet får gå vidare för andra i liknande situationer och så vill jag uppmärksamma denna äldre dam som ... lever med glimten i ögat <3
Flera levnadsglada människor som inte dömer andra sökes i vårt samhälle, människor som lyfter varandra och som vill andra väl ...

God morgon förresten! <3

torsdag 27 september 2012

ETT FARVÄL ...

Med svullna ögon och huvudvärk är jag nu hemma men de känslor och tankar som har präglat dagen.
Klockan 8.30 tog jag tåget till Varberg för att åka till min väninna Annika vars son William förlorade kampen mot sitt missbruk och dog i hennes lägenhet för ca 3 veckor sedan.

Jag trodde och hoppades att jag skulle stå för styrkan, jag ville vara den pelare som Annika behövde idag men så fel jag hade ... Redan på tåget kom tårarna och när jag närmade mig lägenheten kände jag bara för att gråta vilket jag fick göra när Annika öppnade dörren.
Vi kramades och grät ...

Sedan gick vi in till vardagsrummet då Annika har sin svåra sjukdom som innebär att kroppen inte kan bära henne, att energin bara försvinner. 
Vi pratade om William, vi grät och vi log åt vissa minnen.
Hjärnan & hjärtan orkar inte gråta hela tiden dag in och dag ut så de små glimten är guld värda innan det andra sköljer över en igen.
Jag hade med mig lite kläder som hon fick prova och hon valde en svart klänning med mina snygga pumps.
William var mån om sitt utseende och vi skulle inte göra honom besviken ... <3
Jag kammade, fönade och plattade Annikas hår för att sedan välkomna grannen som jobbar som frisör  och som hjälpte Annika med att sätta upp håret vid sidorna.

Några underbara tv-reportrar kom för att filma henne under denna dag, för att visa att missbruk dödar, för att visa att den vård som skall hjälpa handlar bara om vackra ord skrivna ner på papper i tron att en ideologi skall hjälpa när så ofta inte är fallet.
Annika vill visa att det är människor som dör, att det är familjer som sörjer dem och att vi måste göra något för att förändra något som inte fungerar och som dödar fler än bara William.

Jag frågade om jag fick blogga och ta några kort och det ville hon för att om någon som läser detta kan ändra sin inställning till missbrukare, om någon som läser detta skänker en summa till Svenska Brukarföreningen så har detta inlägg gjort en skillnad vilket jag självklart hoppas på ...

Vid 11.45 körde jag Annika i sin rullstol ner till kyrkan där Birgitta Sahlsten som även är min psykolog väntade och tog emot kommande gäster. 
Det var Lènbergs Begravningsbyrå som samordnade begravningen och jag skulle själv välja just dem för de fantastiska människor de är och för den ödmjukhet och empati som alltid lyser i allt de gör och tar hand om.

När vi kom in och såg kistan så var det både smärtsamt och vackert.

Det går inte att beskriva med ord den känslostorm jag upplevde och de emotioner som Annika tvingades gå igenom. Smärta, en sådan som inte går att förstå när man själv inte har upplevt den, en sådan som gör ont mer än allt annat på jorden: smärtan över att ens egna barn aldrig mer kommer tillbaka.





Att se min väninnas smärta under hela begravningen gjorde mig så ledsen och jag som många andra grät åt hennes vägnar, för den mardrömmen som hon och resten av familjen går igenom, för William som ville leva och som bad om hjälp för att just klara kampen mot drogerna och för all den historik om missbruk och tankar kring döden som jag själv har upplevt i mitt liv.

Det var en otrolig vacker cerimoni med Birgitta Sahlsten och kyrkoherden Anders Moqvist som höll fantastiska och mänskliga tal och med sång som fick mig att vilja applådera mitt i en begravning.
Paolo Mendonca sjöng en egen komponerad låt
"Angels Calling" samt "The last words"
Så vackra i texten och i musiken så att man bara ville sjunga med utan att kunna orden.

Jag har kommit hem från begravningen på William Petzäll, en kille som jag lärde känna som 5-6 åring och som jag träffade när han troligtvis hade sin bästa period i livet.
Under ett tal sas det idag att William hade vid flertal gånger sagt att de bästa minnena är från barndomen när han och mamma hade sina myskvällar framför teven med film och godis.

Detta som en påminnelse att det krävs inte mycket för att göra våra barn glada och detta som en påminnelse för att missbruk är en kamp för livet.
Lider du av den be om hjälp och känner du någon som lider så gör allt som går för att den personen skall få hjälp.
Annika kommer när hon är starkare att fortsätta den kampen som William startade politiskt för att få en bättre vård för missbrukare i Sverige.
Kampen finns redan idag och det är Svenska Brukarföreningen som har alltid funnits för Wille som driver den på bästa sätt enligt Annika och många insatta.
Annika ber de som vill och kan att stödja dem genom att lika, läsa och skänka en summa till dem så att någon missbrukare kan få gå till tandläkaren, kläder och annat som tillhör livets nödvändigheter.
Bakom ett missbruk finns en människa och att dö är inget val man gör, det är resultatet av en lång lidelse och en lång kamp för överlevnad.

Vi alla kan hjälpa genom vår ekonomiska stöd och framförallt genom vår egna inställning.
Sista låten som spelades var My Way för vad man än tycker så gjorde William det inte alla gör.
Han försökte göra sin röst hörd i viktiga frågor och i viktiga övertygelser oavsett hur känsliga dessa kunde vara att ta upp.


Nu vilar du William och som Paolo sjöng i kyrkan "The Angels are calling"
Ditt skepp vandrar vidare som Birgitta uttryckte och du har och kommer att göra en skillnad för många andra <3


En stor kram från andra sidan <3 <3 <3

onsdag 26 september 2012

IMORGON ... =(

Som de senaste kvällarna blir jag sömnig redan vid 21-21.30 så det är dags att säga godnatt.
Imorgon väntar en sådan dag som man aldrig kan förstå meningen med, vars händelser bakom i tiden är förknippade med en kamp mot ett missbruk som till slut vann kampen mot människan.
Att som mamma se den dagliga lidelsen, att se vädjan om hjälp utan att någon som kan påverka lyssnar och agerar måste göra en så ledsen och arg.

Imorgon samlas vi för att säga farväl till William och jag är såååå ledsen.
Kan inte sluta gråta för det som min väninna får gå igenom och för det som är skräcken för oss föräldrar. Bara tanken får mig att må dåligt ...
Man skall aldrig behöva få begrava sitt eget barn ...

Imorgon skall jag ta tåget och åka till Annikas lägenhet där William hittades död för att hjälpa henne med förberedelserna och imorgon skall jag vara stark, det lovar jag ...
Passar dock på nu med att vara svag, ledsen och rädd för de händelserna i livet som kan inträffa vem som helst.
Ikväll ligger jag i fosterställning och gråter, imorgon skall jag vara en av alla de vänner som finns där för att dela sorgen med henne och för att vara den stödjande handen som alla behöver <3


Godnatt <3 <3 <3

UTVÄXT = NATURLIG BLOND =)

Idag har jag varit hos Sani på Studio Bond för att göra min utväxt åter blond för visst är jag liksom dig naturlig i min hårfärg? =)

När jag var yngre och bodde i Italien kallades jag för "la svedesina".
Jag började blondera mig lite lätt redan som 16åring.
När någon kille ifrågasatte om jag var naturlig blond då han såg en lätt utväxt sa jag alltid att just DET var ett bevis på att jag var en riktig blondin =)

Undra hur många av er som har en naturlig hårfärg?
Förändrar du din hårfärg ofta? För flera år sedan färgade jag håret "mörkrött" då jag ville helt enkelt se ut som Julia Roberts i "Pretty woman" men liknelsen fanns verkligen inte och felet låg nog inte bara i färgen på håret =)

Minns när min mormors syster (den familjen sa alltid vad de tycker =) som då var över 80 såg mig uttalade hon sig rakt och koncist: "Vad f-n har du gjort Michela? En sak är om man skall göra en förändring för att det skall bli bättre men det där är inte fint alls"
Med ett leende på läpparna för att ärlighet kanske varar längst men att det kan ibland vara trevligt att få  den framförd i en trevligare kontext färgade jag mig tillbaka till det blonda hårsvallet jag har.
Blonds have more fun sägs det så vem vågar färga det igen? Inte jag minsann ...

 Mitt vackra svarta halsband från Valerie är en favorit och vi har två kvar.
Blusen är från Valerie och den finns i denna fantastiska färg och i en vacker blå färg.
Endast några få...


Återkommer med ett känsligare inlägg innan kudden men behövde skriva om något ytligt för att skydda mig lite från det som komma skall ...

Kram så länge <3

tisdag 25 september 2012

SÖMN, HÖST & THÉ ...

Nu har alla mina värktabletter tagit slut vilket positivt även innebär att min svullnad kanske börjar gå ner? Det återstår att se så som det så fint heter ...

Idag har jag varit och målat naglarna hos underbara Foroogh och hon målade dem i en läcker röd/vinröd nyans. Den här färgen på naglarna (visar imorgon) förknippar jag ofta med hösten/vintern vilket stämmer tydligt med det som möter en när man tittar utanför fönstret "kyla och regn" men ... i love it! Älskar när man kan vira in sig i jackor, långärmade tröjor, sjalar, mössor och vantar.

Samtidigt påminner jag mig själv att jag även tittade på semesterresor tidigare för jag älskar hösten men jag ogillar skarpt vintern. Månaderna mellan januari och april skulle jag gärna byta ut med en av våra andra årstider.
Thé är också något jag förknippar med hösten.
Att värma sig en kopp och bara mysa under en filt är verkligen höst ...

Idag köpte jag den här förpackningen på Cassis (gamla Gnam Gnam butiken).
De har fått en sådant mysigt sortiment på olika grejer, allt från ostar, kex, finare choklad, kaffe, thé mm. och detta i kombination med att de är så himla trevliga och service inriktade gör att jag verkligen hoppas att många boråsare hittar till dem.

Somnade här i soffan framför "Hollywood fruar" vilket aldrig har hänt.
Skyller fortfarande på operationen som bara är en vecka gammal och som självklart påverkar kroppen med trötthet så ikväll hann jag inte ens smaka på denna mysiga thé och sparar därför denna detox upplevelsen tills imorgon istället ... 


Nu skall jag allt inta sängen ...
Buonanotte <3

APRIL ELLER OKTOBER?

Att lägga sig och somna tidigt på kvällarna som jag har nu gjort sedan en vecka tillbaka är riktigt skönt då sov tiden fram till midnatt är så mycket mer värd och har mer eller mindre inte funnits tidigare då jag oftast har lagt mig efter tolv.

Effekten är dock att som min mormor gjorde, vaknar jag allt för tidigt då kl. 2.30 borde räknas som "allt för tidigt" =))) Har inte heller någon BT att sitta här och vänta på som hon alltid gjorde så jag passar på att läsa de mailen som har trillat in dit.

Iris från den ranchen i Montana har skrivit. Jag skulle ha åkt dit nu i slutet på oktober men kommande teve serie har gjort att jag har valt och har fått välja att stanna hem ifrån den resan då jag skall finnas till förfogande. Snällt får jag dock flytta min anmälningsavgift till ett nytt datum vilket är guld värt för mig.

Att ta dit eller hämta deras vilda hästar i Wyoming kan man endast göra vid två tillfällen om året. Man tar dit dem i april och hämtar hem dem i oktober så nu måste jag ta ställning till om jag skall åka dit till våren eller nästa höst.



Gå in på denna länk så förstår du kanske varför denna resa är den jag har längtat efter att göra sedan jag var 14/15 år, sedan jag tittade på John Wayne filmer och drömde om öppna vyer, cowboys och en häst rygg.

De har så många typer av "experiences" där den jag skall göra är nog den som tar mest på kroppen då den innebär så mycket ridning och en sovsäck på natten men det är den jag har alltid velat göra och därför den jag skall göra ... Nu återstår bara frågan april eller oktober? Hmmmm ... Skall nog försöka sova på denna underbara fråga ...

Ryser av välbehag fortfarande idag när jag ser dessa filmer
http://www.youtube.com/watch?v=VACFLuni49c
Ynnerst inne är jag "the old west" =)

måndag 24 september 2012

FÖRRA VECKAN ...

Nu är det två män i min omgivning som har sagt att jag måste skriva texten vänster centrerad så jag testar även om jag tycker att det är så mycket snyggare med centrerad text. Vad tycker du själv? Är det lättare att läsa när jag skriver så här? =) De tycker vidare att min bakgrund skall vara vit ... Hmmm ... Måste fundera lite först =)

Förra måndagen tog jag den här bilden på den platsen i Stockholm där jag befann mig och vet ni?
Troligtvis för att jag gjorde inget i 30 timmar men ansiktet såg så himla utvilad ut och jag hade kanske tom.  kunnat lura någon på att jag var 38 istället för 40 =)


För en stund sedan tog ut vår nya hamster Kinder för att klappa lite på honom/henne men den hoppade ner så jag fick jaga Kinder i vardagsrummet under Knuts nyfikenhet men som tur är är han/hon tillbaka i sin bur nu och har fått lite god sallad medan mitt hjärta är tillbaka i rätt slagfrekvens =)

Nu skall jag gå till sängen med min snuskiga och underbara bok så att pulsen ökar igen =)


OLIKHETER ÖVER EN KOMMANDE MIDDAG =)

Ler lite här bakom skärmen därför att imorgon skulle jag ha träffat en man för att gå ut och äta en middag med honom i Göteborg men var tvungen att avboka.

Troligtvis är han en intressant person då jag gillar verkligen hans sätt att uttrycka sig, att skriva, att uppskatta och "kritisera" på ett konstruktivt sätt.
Man skall inte glömma att även om jag gillar smicker, gillar jag även och ... framförallt det där lilla "dissa med kärlek".
Han har dissat via mail och det har inte bitit på mig.
Han har själv lett av att inget verkar bita på mig och att jag verkligen kan konsten att ta kritik.
Mamma mia, har ju fått så mycket av den varan att jag har ju tränats i detta =)
Övning ger ju färdighet och så kompenseras det alltid upp av alla de snälla kommentarerna jag också får för de är jag noga på att hålla i minnet =)

Det jag vill komma till är att denna man lever ett liv som är sååååå annorlunda än mitt eget.
Kan tyvärr inte skriva riktigt vad han har gjort då det är så lätt att googla och hitta rätt men nu skulle han vara i tystnad i 3 dagar samt utan elektronik.
Hahaha! Tänk mig tyst och ... utan datorn!!!!
Är det möjligt??? 
Klart det är men han odlar, bygger och är en sådan äventyrare som har gjort sådant som jag inte ens skulle drömma om att utföra.
Visst skulle du vilja vara en liten fluga och höra det samtalet när vi väl träffas?


Sanningen är ju även den att jag älskar samtal.

Det bästa jag vet är mötet med spännande människor som kan konsten att prata, uttala sig, som är verbala och socialt intelligenta, som lyfter andra och som får en att vilja bli bättre på det man gör.
Nu hoppas jag att han är ifrån elektroniken redan ikväll annars kommer nog ett mail om att jag inte skall skriva om honom. Hahaha! 

Vill man träffa någon som bloggar så får man faktiskt skylla lite sig själv =)
Kram <3

söndag 23 september 2012

TEAM & DELÄGARE ...

Idag har Jessica & jag träffats i butiken vid 13 för att vid 14 välkomna de som tog sig ner till oss för att se och kanske köpa de plaggen vi sålde och som vi har haft på oss under säsongen som varit.
Från Orion köpte vi en god kladdkaka som vi bjöd våra kunder på och ... oss själva =)

När min fd kollega och jag gick skilda vägar för 1 1/2 år sedan och jag ringde Jessica för att fråga henne om hon var intresserad av att köpa in sig så hade jag klart för mig en sak trots att jag avråddes till det.

Vi skulle äga exakt lika mycket då jag ville inte känna känslan att jag ägde mer och jag ville absolut inte att hon skulle känna känslan av att hon ägde mindre.
Det jag vill ha sagt är att vi båda äger exakt lika mycket av vår gemensamma butik och även om uppmärksamheten blir större på mig i framtiden så skall man inte förglömma att det krävs en stark person även för att stå bakom rampljuset.

Vi är ett team, vi hjälper och stöttar varandra i livets vardag och i det lilla extra som livet ibland erbjuder.
Även om jag bloggar och syns mer så skall ni inte glömma att det är även i det som inte alltid syns som jobbet utförs.
Trots olikheterna så är vi lika i det jobbet vi lägger ner och i vårt ägarskap.
Något jag känner för att förtydliga här och nu för de som orkar lägga sin energi på att ifrågasätta något som inte borde engagera dem... <3

Här gäller fifty/fifty konceptet för Piff vore ingen utan Puff och vice versa =)
Puff hade dock haft ett lugnare liv utan Piff =)


ETT TELEFONSAMTAL I NATTMÖRKRET ...

Igår vid 21.30 ringde jag upp min väninna Annika vars son William Petzäll hittades livlös i hennes lägenhet för snart tre veckor sedan. William sov där sedan han själv hade hittat sin väninna död i sin egna lägenhet.
Han klarade inte längre av att sova där...

Annika var själv då på sjukhuset efter att ha tillbringat där natten då hon själv lider av en fruktansvärd sjukdom som går under benämningen Pots.

När hon med bil hämtades och närmade sig sin lägenhet såg hon att området var spärrat och att det stod polisbilar parkerade.
Hennes blick mötte polismannens, hon såg sin pappa och hans ansiktsuttryck gav inga större förhoppningar.
Hon hoppades på att William hade gjort något dumt, att det var anledningen till de tagna uttrycken, till polisbilarna för då hade hon konfronterats med något man kan tillsammans ta sig igenom hur hemskt det än kan vara. När ordet "död" sas fanns dock inget hopp längre och hon konfronterades med det hemskaste som kan hända och som är varje förälders största fruktan och skräck.

Samtidigt som detta kom även baksidan av att William var ett igenkänt ansikte. Några journalister tog respektlöst kort på när polismännen gick in i lägenhet och tog inga som helst hänsyn till den förtvivlan som skedde framför deras ögon.

Igår pratade Annika och jag i fyra timmar. Först vid 1.30-2 la jag på luren och det var timmar av sorg och hopp vi hade då gått igenom.
Första veckan efter Williams död var hon så fokuserad på den mediala biten. Hon "tvingades" då hålla sig skärp för att orka.
Journalister ringde konstant och det enda hon bad om var "granska vården för narkotika missbrukare", ord som gick fram då Williams död har nu börjat leda till att frågor väcks och svar inväntas.

Efter första veckan kom dock tystnaden. Det ringde inte längre 24 timmar om dygnet, människor återgick till sina liv och hon skulle till sitt? En omöjlighet så klart då livet är inte längre sig lik.
Annikas föräldrar har en dubbel sorg att leva med som kanske inte många tänker på.
De tvingas se sin sjuka dotter uppleva denna mardröm samtidigt som de sörjer Williams död.

Tänk dig så ledsen du blir när du ser ditt barn lida för att någon annan har varit "dum" mot honom/henne, bara det är så hemskt att jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur de orkar men de orkar för Annikas skull, för att vara starka även åt henne.
Tänker på er Irene & Göran ...

På torsdag samlas vänner och familj för att ta farväl av William, en stark och svag man men en man som ville leva och som hade som framtidsplan att bli gymnasielärare.
Han hoppades på att hjälpen skulle komma i form av en metadon behandling, en behandling som han trodde på och en behandling som aldrig kom trots vädjan, trots att han hade prövat "allt annat" innan dess.

När kroppen och psyket orkar kommer Annika att föra vidare Williams hjärte frågor, det han brann för sedan han hade själv "gått ut" med att han led av ett missbruk. Han fick själv uppleva hur hemskt det ligger till i Sverige gällande narkotika politiken och han ville förändra, förbättra, debattera.
Strävan efter den berömda "noll toleransen" leder till att människor dör, unga sådana med behov av hjälp och där noll toleransen innebär ett hån och ett dödsdom.
Skall man hålla sig till en ideologi även när detta innebär att flera människor dör varje ord pga. denna ideologi?

På torsdag åker jag till Varberg något tidigare för att hjälpa Annika när hon "naken" möter mig i sin lägenhet och för att sedan hjälpa henne att få på sig den "mask" som smink och snygga kläder innebär, en mask som William hade uppskattat då han själv var alltid så kläd medveten.

När vi pratade mitt i natten berättade hon en sorglig historia där den berörda personen hade sagt "ät fläskfilé även en tisdag", enkla ord som dock rymmer så mycker.
Vi människor är så duktiga på att "skjuta upp" saker och ting till en "jag gör det i framtiden" men så missar man en viktig lärdom. 
Vi vet inte alltid om den framtiden finns ...

Annika och jag är människor som lever.
Att leva innebär inte att gå ut på krogen för det har jag inte gjort på 3 år och även då tvingade jag mig ut ibland då jag har alltid ogillat det men att leva innebär att göra det du vill utan att tänka på vad andra tyker om det.
Annika har åkt på dejter till NY, Los Angeles, Marocko och andra städer i vår värld.
Ibland var dessa "inget att ha" men idag när hon är säng liggandes och att gå ut och ta en glass är ingen säkerhet och en kamp så var minnena på de skratten om de dejterna "något att ha".

Upplevda upplevelser hur dumma dessa än kan låta i andras öron är mer värda en framtidsupplevelser som de flesta gömmer sig bakom då de inte vågar förverkliga sina drömmar, fantasier.
Det är just dessa människor som blir bittra och måste kritisera de som vågar...
Tänk på att göra ibland det oväntat, tänk på att göra din vardag till en liten fest för du vet inte vad kommer att hända...

Fyra timmars samtal med min väninna Annika, en sjuk person som nu även får uppleva och gå igenom den mardrömmen som att förlora sitt barn innebär men ändå log jag när jag la på då jag med förundran konstaterade att hon kan konsten att ge energi, en raritet idag i ett samhälle där kritik är mer vanligt än att lyfta upp människor.
På torsdag och alla andra dagarna i livet finns jag där min vän därför att jag älskar dig för det du har gjort, för det du gör och för det du kommer att göra.
Älskar dig <3






lördag 22 september 2012

HJÄLPAREN I NÖDEN & SOFFAN ...

Efter ett morgon besök i butiken gick jag till Ann-Louise Svensson på Helens Beauty Center som hjälpte mig med att få bort vissa saker som jag har haft nu i en vecka.

Då Ann-Louise är utbildad sjuksköterska vet man att det finns en tillit att förlita sig på vilket är viktigt för mig oavsett om det gäller att få hjälp med att få bort stygn eller göra någon av alla de behandlingar som hon utför.

Helens Beauty Center bjöd på fest i måndags då de firade att salongen har nu fått en otrolig "omstyling" Själv kunde jag inte delta då jag var i Stockholm då så jag passade på idag att titta runt och visst är det en stor skillnad som man bjuds på när man kommer in.
Otroligt vad en vecka stängning och jobb kan åstadkomma <3





Ann-Louises rum går i vitt och en underbar ljus lila färg.
Fräscht och välkomnande med tända ljus.




Efter att ha fått Ann-Louise hjälp (tusen tack <3) gick jag hem för att duscha (det har jag längtat efter =) och sedan var det bara att gå till butiken och jobba och hjälp vad mycket folk som var shopping sugna idag!
Carro hjälpte mig med att ta hand om er underbara kunder och vitamin vattnet höll mig pigg =)


Hösten är verkligen den tiden då vi satsar lite extra på kläder då vi är så medvetna om att vi kan ha dem länge, ibland för länge =)
Väl hemma var jag såååå trött att jag stupade i soffan och somnade.
En väldigt ovanlig företeelser om man är mig men kroppen är inte i form så det är bara att lyssna på den.
Den har och är så otrolig snäll som har stått ut med att jobba när den inte borde orka så igår kväll och ikväll får den bara vila ...
Känner att det är precis vad den vill ...

Hoppas att din lördag kväll är mer innehållsrik än mig =) 

fredag 21 september 2012

LIGGANDES ...

Får börja med att be om ursäkt för att jag inte klarar av att skriva ett längre inlägg ikväll som jag hade tänkt göra. 
Kan nämligen varken sitta eller ligga på rygg vilket inte gör det lätt att skriva på dator så jag nöjer mig med att visa de krämerna som jag använder mig av då jag fick frågan.


Min fredag kväll får helt enkelt innehålla antibiotika, sex i bokform och Ferrero Roucher =)
Att säga till någon dejt att "jag kan tyvärr bara ligga men inte sitta" lät lite väl suspekt att utttala så jag lät bli och håller mig hemma med Knut, Smulan och vår nya hamster Kinder som jag tänkte snart presentera =)


Önskar dig en fantastisk fredag!

torsdag 20 september 2012

VART?

VART? Vart skulle du ta vägen OM du hade flyttat?


Är det värmen som skulle locka dig eller pulsen i en storstad? Kanske både och?
Utanför centrum eller i centrum?
Har du någonsin verkligen flyttat till ett helt nytt ställe? Hur upplevde du det?
Kände du dig ensam eller var du nöjd med ditt eget sällskap?

Jag har gjort det och jag har älskat det.
Jag har suttit på vår torg här i Borås och tänkt när jag sett människor passera förbi mig:
"Ingen vet vem jag är, ingen vet min historia, ingen kan mitt namn"
En tabula bianca, ett blankt papper för de flesta och det kändes allt annat än obehagligt.

Snart skall jag kasta mig in i en "vice versa" situation där många kommer tro sig ha rätten att få skriva vad de vill på mitt papper, helt plötsligt ringer jag Telenor för att ha hemlig adress och tel. nr., helt plötsligt skall det jag har gjort och inte gjort ventileras ut, tolkas, rannsakas och i värsta fall dömas.
Som i första fallet känns det inte obehagligt för oavsett om jag var den som ingen visste något om eller den som många kommer att tror sig veta en massa om så är den enda som vet en massa om mig själv fortfarande då som idag bara jag ...
Där finns min trygghet och så länge jag älskar mig för mina misstag och bedrifter så känns det lugnt.

Att flytta till en annan stad, till ett annat land är erfarenheter.
Du konfronteras med handikappet att kanske inte kunna det språket som talas i det landet du kommer till, du konfronteras med de skrivna och oskrivna lagar som råder i just det landet.
Ibland tycker du att de känns rätt, ibland vill du peta på dem för att se hur människor reagerar.
Människor reagerar ofta när man petar på det som tillhör de "allmänna skrivna och oskrivna lagar" för de är inte vana att någon tycker något annat än vad de själva gör.

Oavsett om du väljer att stanna kvar i själen eller geografiskt så skall du inte göra det av rädsla för det okända för även det okända blir känd efter ett tag lika tydligt som främlingar kan bli vänner.

Vart skulle du åka själsmässigt eller geografiskt?
Vilka ändringar skulle du skapa, vilja göra?
Själv är jag nog en vandrare, en sökare.
Det som får mig att stanna idag är att jag redan har flyttat hit men så även min dotter, min butik, mina vänner.
Jag skulle dock kunna tänka mig att långt fram i framtiden flytta till en annan stad varannan vecka, eller långhelt (ok. Jess? =), en rolig och kittlande tanke som kanske en dag?
Får helt enkelt söka kärleken utanför Borås gränser men så vet ni också att jag söker inte, kärleken får helt enkelt hitta mig =)

Imorgon skall jag skriva om flytten till Sverige så är du nyfiken titta in på kvällen någon gång ...
Buonanotte <3

LITE INREDNING ...

Försöker hitta drivkraften för att lyfta kroppen och gå ut med Knut.
Nicole har fullt upp med att mysa framför "X-Factory" så hon tar inte någon större hänsyn till att jag inte riktigt orkar vara "vanlig" dessa dagar =)
Lite ont i kroppen men som alltid, går det över ... 

Imorse skrattade vi så att tårarna rann för hon kommenterade vad som fanns i kylskåpet.
Vi har allt roligt i detta annorlunda hem =)

Tänkte visa några inredningbilder från min och Nicoles hem <3









Ha en trevlig fortsättning på kvällen.