IMORGON ... =(

Som de senaste kvällarna blir jag sömnig redan vid 21-21.30 så det är dags att säga godnatt.

Imorgon väntar en sådan dag som man aldrig kan förstå meningen med, vars händelser bakom i tiden är förknippade med en kamp mot ett missbruk som till slut vann kampen mot människan.

Att som mamma se den dagliga lidelsen, att se vädjan om hjälp utan att någon som kan påverka lyssnar och agerar måste göra en så ledsen och arg.

Imorgon samlas vi för att säga farväl till William och jag är såååå ledsen.

Kan inte sluta gråta för det som min väninna får gå igenom och för det som är skräcken för oss föräldrar. Bara tanken får mig att må dåligt ...

Man skall aldrig behöva få begrava sitt eget barn ...

Imorgon skall jag ta tåget och åka till Annikas lägenhet där William hittades död för att hjälpa henne med förberedelserna och imorgon skall jag vara stark, det lovar jag ...

Passar dock på nu med att vara svag, ledsen och rädd för de händelserna i livet som kan inträffa vem som helst.
Ikväll ligger jag i fosterställning och gråter, imorgon skall jag vara en av alla de vänner som finns där för att dela sorgen med henne och för att vara den stödjande handen som alla behöver <3

Godnatt <3 <3 <3