NICOLES AVSLUTNING.

Nicoles skolavslutning.

Detta är lika med att efter sommaren börjar hon i trean.

Skulle kunna uttrycka min förvåning över tidens makt på många olika sätt men flera minuter skulle då spillas åt att bara klaga över sekunderna, minuterna, dagarna och veckorna som passerar...

Nuet ... Ordet ekar i mitt huvud. I all livsfilosofi står detta ord... lev nu...

När jag såg min lilla komma tågande in i kyrkan med sin klass så var jag där och nu,

 hade verkligen inte velat vara någon annanstans i världen.

Hennes leende var stort i den vita klänningen som farmor hade köpt och i de vita klackskorna som hon så stolt skickade ett mms till mig från sin pappas mobil.

Smaken är personlig och sådana här dagar skall man ta på sig precis det man känner sig vacker i och hon kände sig verkligen som en prinsessa, det syntes i hennes ögon... 

Jag är inte den mamma som håller sig fint i bakgrunden, jag är den som tar kameran och som kryper fram dit man inte får för att visa henne att jag finns där och för att ta några kort på nära håll.

Diskretion kan jag stava till men ibland anser jag att man skall gå eller ... krypa utanför ramarna ... =)

Prästen höll ett vackert tal där han frågade publiken hur många som kan cykla och hur många som har ramlat ett, två, tre, fyra eller fem gånger. Majoriteten räckte upp sina händer.

Klart att vi har ramlat.

Han fortsatte...

Hur många har haft en förälder eller vän som hållit i pakethållaren under dessa försök?

Många hade visst det ...

Metaforen är given. Har vi ett mål så ramlar vi, men vi reser oss också, vi ger inte upp då vi vill verkligen lära oss att cykla.

Att få hjälp på vägen är också en viktig insikt. Ensam är inte starkast, inte alltid även om vi lever i ett land där självständighet värderas högt så är detta inte samma som att aldrig be om hjälp.

Ibland behöver vi en hjälpande hand och man skall be om denna, man skall inte skämmas över det och genom flera försök och med en stadig hand som hjälp så lär vi oss förhoppningsvis att cykla ...

Efter kyrkan, efter sångerna, tårarna då allt är vackert och magiskt så var det dags för att tillsammans åka hem till Nicoles pappa N. och hans fästmö A.

Med fanns Nicoles lillebror Albin, farmor, faster, mormor samt min mors brors fru.

Vi bjöds på marängswiss som Nicole hade bestämt vi skulle äta till kaffet/saften.

Mums!

Av mig, N. & A. fick Nicole en klocka med riktiga siffror =)

Tog fram kameran och tog en massa fina kort på söte Albin som strålar så fort han ser Nicole.

Syskonkärlek.

A. påpekade att Nicole vill ha ytterligare en lillasyster/lillebror ... Sure ... Ibland får man inte som man vill har jag lärt mig under årens lopp =)

Får helt enkelt träffa någon som redan har barn så att "syskon" finns utan att jag behöver vara gravid =)

Det var en trevlig fikastund som fick runda av Nicoles avslutning och jag tackar N & A som har sett till att ordna detta.

Vid 13.30 var det dags för mig att springa ut med Knut och gå vidare till jobbet.

Nu är jag och Nicole dock tillsammans igen och vi skall göra oss klara för en fredag kväll i soffan.

Vi skall tända en massa ljus, ta på oss våra pyjamas och mysa.

Vi älskar att mysa, jag är en riktig mystjej/kvinna och det har nog smittat av sig på henne =)

Vi önskar er en trevlig fredagkväll och vi avslutar med några vackra & sanna ord.