NOVELLER

Vissa historier är inte romaner men kortare noveller.

Jag har nu skrivit 3 sidor på min bok och det är en process som sätter igång en mängd funderingar om diverse livsfrågor.
Spännande & skrämmande.
Två opposites som förhoppningsvis skall förenas för den nödvändiga balansen i sinnena.

Något som slog mig är att vissa möten med människor handlar mer om korta noveller.
De finns där under en väldigt kort period för att sedan försvinna igen.

Det kan handla om ett möte på 1 minut som med den killen jag såg på Oxford Street för 2 år sedan.
Vi sa inte ett ord till varandra men våra blickar möttes och det räckte för att jag skall nämna honom gång efter gång som exempel för det kemiska fenomenet som man ej kan förklara med ord.

Det kan handla om någon du träffade i två-tre dagar på en semester och vars minnen du alltid ber med dig då timmarna kantades av den "romantiska bubblan" man kan hamna i de lägen.
Det kan handla om en fantasi som förverkligades under en natt eller om något helt annat.
Alla möten behöver dock inte leda till en roman, till något som varar, till något konstant i livet.

Noveller är kortare möten, men möten som berör och vars minnen man alltid minns.

Många kvinnor har nog en benägenhet att se många noveller som en roman.
När novellen är slut vill de att den skall fortsätta. Varför måste något som är bra, som kändes bra ta helt plötsligt slut? Svaren kan vara många men en sak är jag säker på.
Om vi skulle kunna lära oss att njuta av det som är istället för det vi vill att det skall bli skulle vi bli riktiga livsnjutare.

Kör dock lite dubbelmoral i denna novellfråga då jag är tyvärr den som vill att mannen skall vilja ha romanen med mig. Mitt ego är helt enkelt av den karaktär ...
Jag vill ha en man som är säker på vad han vill ha och det han skall vara säker på är att det "vad" är ... jag =)

Än så länge fortsätter jag parallellt som jag skriver min bok att ibland även skissa på någon novell då och då för noveller har något romaner aldrig kan innehålla och viceversa ...