Ett ämne som alltid har intresserat mig för är kriminologi och då är det profiling som kanske är just den grenen som har fascinerat mig mest under åren.
För över 15 år sedan fick jag låna en av de mest spännande böckerna jag någonsin har läst.
Den är skriven av John Douglas som enligt vad jag har läst skall vara den mannen som just startade denna lära i Quentico igenom att intervjua mördare i sina celler i sökandet av samband mellan deras tillvägagångssätt och personlighet.
Boken heter "Mindhunter" och är en av de många som Douglas har författat, där han beskriver olika fall samt hur han jobbar för att ringa in en mördare utifrån den informationen som han får av mordet & mordplatsen.
När jag fick därför kontakt med en forskare i kriminologi som jobbar just med detta kunde jag inte annat än att ställa den lilla förbjudna frågan; vem tror du att jag är utifrån det du läser i min blogg?
Svaret blev följande:
Känns som om du är:...väldigt intelligent och säker på dig själv, du är välformulerad och kan skriva...allt detta tycker jag är viktigt och väldigt attraktivt. Du är beläst, även det är väldigt attraktivt i min värld. dessutom vågar du leka med schabloner...de flesta män tolkar dig kanske på ett annat sätt...du ser igenom dom eftersom du är trygg i dig själv och med din framtoning...det är väldigt annorlunda och unikt tycker jag...vilket gör dig än mer intressant. Ofta är kvinnor så oroliga över hur de uppfattas men det gör inte du, du vet vem du är, vad du vill och vad du kan och du bryr dig inte vad andra tycker och tänker.
Ytterligare en mycket beläst person & människokännare som har hela världen som sin arbetsplats fick av mig samma fråga.
Den personen vet dock lite mer än vad som står i bloggen då han är medveten om att jag är för tillfället lite mer sårbar än vad jag brukar vara =)
Hans svar blev följande;
Jag tror att du är en ovanligt godhjärtad människa, fylld av känslor. Som du ibland kväver, och andra gånger öppet visar. Jag tror vidare att du är stark men det förstår du inte riktigt själv egentligen, varför du tvivlar på dig själv och vad du egentligen vill. Du har många objektiva skäl att vara lycklig men du får fortfarande söka efter det som kan kallas äkta. Du har en stark drift att identifiera dig själv, att bli sedd och hörd. Men det finns inget illvilligt syfte med det utan bara en osedvanligt stark längtan efter Livet. En livsromantiker i grund och botten.
Ja, jag är en livsromantiker ...
Klockan är nu 5.20 och jag undrar vad det "äkta" är.
Är det en resa till Italien, Indien & Bali man måste göra för att hitta svaren?
Från Italien har jag redan fått lärdomen om "la dolce vita" och den kolliderar med det nordiska sättet att vara samt leva. Jag har aldrig varit i relationer i rädsla av att vara ensam så det problemet som Julia visar upp i filmen känner jag inte igen mig i.
Att vara ensam är ibland den största styrkan av de alla då jag tycker samt inser att mitt eget sällskap är ibland så mycket mer underhållande än någon annans.
Sådana höga tankar har jag om mig själv =) men inser även att den starka längtan efter livet kräver att jag inom en snar framtid hittar den oplogade vägen som de flesta inte väljer men min styrka är att jag inte är som alla andra och den styrkan jag fortfarande har är vetskapen om detta =)
40 års kris? =)
I hate ordet kris då kriser handlar inte om funderingar om livet, funderingar gör bara att du kanske öppnar upp nya dörrar så låt oss inte tro något så banalt som det.
Det är ju trots allt inte november än ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar