Efter en skön förmiddag var det dags för tennis för Nicole medan jag väntade i kafeterian med en kopp kaffe i handen. Första gången ville hon absolut inte vara med då hennes favorit coach, som hon känner sedan tidigare, inte hade hand om gruppen. Som den lilla flickan som vi alla kan vara, även vi som är snart 40, kom stora krokodil tårar och hon hängde sig på mig.
Hon hade ont i magen och åberopade allt hon kom på. Hon ville verkligen inte och jag tvingade inte henne.
Andra gången istället var hennes favorit coach där. Han hade fått klara instruktioner av mig att peppa henne så att hon ville vara med. Hon vågade och blev självklart stolt över sig själv och idag trots att han inte var där så var hon med ändå.
Hur skall man som förälder veta när man skall driva eller backa?
Var går de osynliga gränserna?
Funderade mycket kring denna frågeställning och igår när jag var med i radion handlade en fråga att debattera om kring vad Gunilla Persson, en av Hollywood fruarna, hade sagt till sin dotter.
Här kan du höra hennes ord:
och här kan du läsa i hennes egna blogg:
Min första reaktion, när jag hörde denna omdiskuterade konversationen, var att jag själv blev illamående, men reagerar vi starkt "endast" för att hon nämner "Gud" vilket för oss känns väldigt "främmande" i sådana här sammanhang eller för att hon pushar dottern när vi själva kanske inte hade gjort det?
Vad är rätt och vad är fel?
Blev dottern glad och stolt över sig själv efter denna audition eller grät hon ännu mer?
Blev dottern glad och stolt över sig själv efter denna audition eller grät hon ännu mer?
Är du som mig lite för mjäkig ibland?
Jag är själv uppvuxen med muntliga förhör framför hela klassen vilket fick vissa att gråta, medan vi andra hade ont i magen före lektionerna men bara för den saken skull blev de eller vi inte skonade från det. Vi utsattes och vi överlevde ...
Genom att utsättas ibland för något man är rädd, märker man att man klarar av det och känner sig sedan stark i det men när och hur vet vi när det är en sådan plus eller minus gång?
Hur vet vi när vi förstör eller bygger upp?
Jag vet att jag backade första gången, såg till att hon kände sig lite starkare och fick hjälp med detta andra gången och nu är det inga problem ...
Tack GUD för det, eller hur är det! Får man åberopa honom eller får vi göra det här endast när vi tackar =)?
Tack för din kommentar i min blogg!
SvaraRaderaJag ogillar denna Hollywood Fru och tycker hennes syn på hennes dotters liv är löjligt. Det är som att hon själv vill leva genom sin dotter för att hon inte fick göra så för sina föräldrar.
Jag har själv inga barn, så borde kanske inte direkt säga så mycket i denna punkten.