Att gå på disco tog på våra krafter. Smög mig fram och tittade när Nicole stod och hoppade på dansgolvet.
Hjälp vad tiden går ... och ärligt får jag lite smått "panik" över att tiden går så fort.
Jag önskar att jag hade kunnat förbli 39-42 hela livet men så inser jag även att det kan jag inte och att alla år har nog sin tjusning.
Är det dock så eller är det något vi säger för att de orden förväntas uttalas av oss?
Återvänder dock till igår först.
Efter diskoteket gick vi hem och efter 20 minuter i soffan gick vi till sängen där vi båda somnade vid 21.30 för att vakna kring 7 imorse.
Jag vet inte när jag sov så många timmar, men garanterar att det var väldigt länge sedan.
Jag behövde det mer än något annat ...
Nicole sa till mig tidigare idag att hon ser ibland bilder framför sig vilket fick mig att tänka på en klassisk filmscen:
Som tur är var det dock att hon såg något helt annat, vilket jag dock har lovat att ej avslöja pga. en viss intimitet i det hon såg =)
Skrattade så för att den filmscenen hade förlorat sin dramatik om det hade låtit:
"I see ... _____"
Med icke borstat hår tog vi oss till Orion för att köpa kaffe och rasta Knut.
Tillsammans såg vi tre ut som tre söta trollar och jag log för mig själv...
Jag har den sötaste och mest annorlunda familjen som finns =) ... or not ... men mer annorlunda än många andra kanske...
Med ett leende på läpparna för den rikedomen jag har tackar jag för nuet, försöker att inte oroa mig för att tiden går så fort och njuter av denna förmiddagen med en okammad dotter i Onepiece som ser saker hon inte borde och en liten hårboll till hund som är en av de charmigaste vuvvarna som finns.
I really love my little family <3
Åh disco, det var läääänge sedan man var på ett sådant.
SvaraRaderaPrenumererar nu å din blogg via bloglovin, så jag inte missar något roligt =) Ha en trevlig söndag.