Sena inköp igår, uppe tidigt idag... Hard living =)
Igår gjorde vi alltså inköp mellan 18 - 00.30 och jag längtade hem ...
Nej, inte hem till min lägenhet, jag längtade hem till mina första 20 år, till mitt språk, till mitt sätt att vara, till händer som viftar, till att våga vara lite kaxig, sättet att skämta på, sättet att visa upp sig, sättet att prata...
Sandro och hans flickvän som kom till oss igår är romener och har bott i flera år i Riccione, Italien.
Vi pratade italienska, retade varandra och förstod varandra.
En av mina professorer i psykologi sa till mig under en kaffe för flera år sedan att jag kommer att ha svårt för att bli attraherad av någon här i Sverige därför att vi talar inte samma språk och med språk menade han inte bara orden, han menade allt det som rör "sättet att vara".
Jag får nog instämma. Det är inte omöjligt, men som han nämnde ... svårare.
Jag märker själv att de tillfällen som jag har dejtat och varit "nöjd" med dejten har antingen varit med någon svensk affärsman som rör sig i hela världen eller med någon som faktiskt inte är svensk och som jag kanske har träffat på semestern.
Lurigt ... Hur viktig är kulturen egentligen för attraktionen?
Tänker jag dock vidare så borde det även vara så att svenska killar/män inte finner mig attraherande då jag inte behärskar deras "sätt att vara".
Är det så =)?
Den insikten är mindre smickrande och därför mindre rolig att inse och erkänna för sig själv så jag låter den fråga vara öppen och avslutar detta inlägg ... =)))
Det blev inte så roligt till slut att tänka så =))))
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar