Louise, Petter & jag åkte vid 17 tiden till Jennys & Niklas förlovningsfest, en fest som blev planerad på kort varsel av den enkla anledningen att Niklas friade utan att hon anade något under en ridresa i Danmark.
Han gick ner på knä så som traditionen vill & så som jag tror att majoriteten av oss kvinnor önskar att mannen gjorde.
Traditionellt är inte tråkigt i sådana här lägen...
Jenny var fortfarande rörd och chockad över frieriet & det var såååå underbart att bevittna riktig kärlek, den som ger oss energi, den som får oss att vilja ta fram våra bästa sidor, den som får oss att le och gråta över dess romantiska inslag, den som är passion, den som ... inga ord kan beskriva ...
Vid bordet satt Jennys mormor Svea, 89 år gammal som började berätta för mig om min mormor.
"Jag minns din mormor Anna så väl och jag minns den hatt hon hade på sig när hon & Sune gifte sig. Den var så vacker med band som hängde och då tänkte jag att jag också ville ha en sådan en dag"
Visst är det roligt att höra minnen från förr för helt plötsligt kunde jag se min mormor Anna i denna fantastiska hatt som jag nog aldrig har fått nöjet att se, men helt plötsligt kunde jag visualisera den genom Sveas beskrivning ...
Vidare, god tapas och fantastisk sangria serverades.
Mätta av mat & dryck lämnade vi denna underbara middagen och nu sitter jag denna långfredagen tillsammans med min lilla Knut och tittar på film.
Sååå skönt med en ensam hemmakväll då jag imorgon ändå skall jobba.
Funderar om det finns någon som jag skulle låta falla på knä för att fria till mig ...
Ja, med undantag av Bradley Cooper så klart ... =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar