För några dagar sedan fick jag reda att man måste ta ut sin lärarexamen men som tur är visade sig detta stämma för de som har läst den pedagogisk didaktiska delen före 2001 vilket ej är fallet för min del då jag gjorde dessa studier 2003.
När jag ändå hade något tillfället i akt och ringt för att fråga hur jag skulle gå tillväga passade jag på att beställa hem den ansökan som jag nu skall äntligen fylla i för att få ut min examen som gymnasielärare.
Kom dock även på att jag skulle även frågat om en ansökan för att ta ut min examen som beteendevetare men kanske lite väl "kaxigt" av mig att ansöka om två examen på en och samma gång? =)
Kaxigt eller inte har jag ändå tagit alla de poängen så den rätten är min ...
Det finns få saker som går emot känslan om att sitta på en skolbänk och få lyssna på en duktig föreläsare som brinner av intresse för sitt ämne.
Jag trodde inte att jag skulle säga det efter min gymnasietid i Italien men jag älskar att studera och det är en av de sakerna jag ärligt saknar...
Hade gärna tänkt ansöka till olika utbildningar bara för att se om jag hade platsat, mer för saken skull än för att jag hade tänkt fullfölja det då jag har nog läst tillräckligt, eller kanske ändå inte?
Idag finns det så otroligt många olika distanskurser men även om de är praktiskt och bekväma försvinner lite av charmen, den sociala biten, kaffestunderna som jag älskade ... =)
Har under mitt liv haft förmånen att studera en hel del och förmånen att få undervisa.
Att möta en ny förväntansfull klass, att möta de blickarna som vill lära sig och utmaningen från de blickarna som på ett tidigt stadium visar att de inte klarar av det är något som också har givit mig så otroligt mycket.
Jag har alltid älskat mitt jobb som gymnasielärare som jag faktiskt jobbade som i hela 6 år.
Har ju en förkärlek för böcker, pärmar och pennor.
Det är något magiskt över dessa ting då de symboliserar så mycket mer än det de är...
De symboliserar studier, år av slit, nöjen, tårar och stress.
De symboliserar grupper av olika människor, konstellationer, ungdomar som dras till varandra och som utesluter varandra. Ett socialt spel i ett rum och om man kan hantera det är det en av de bästa jobben man kan ha då glädjen att möta den glädjande blicken från "gamla" elever är ett kvitto på ett välgjort jobb.
Ikväll samtalade jag med en vän och bad om ursäkt i efterhand för att jag ventilerar hela mig ut till honom. Lovade att bjuda på en hemlagad middag någon kväll men sedan tänkte jag högt när jag sa "Det är ju ifs. mer ett straff än en belöning" och han instämde med orden "bättre att du ventilerar vidare istället för att laga mat. Står ut med det ena men inte med det andra ... "
Skrattade och kände att det var ett ärligt svar som jag ej kunde säga emot =)
Vad skulle reglerna vara utan de små undantagen? Jag är och förblir det undantaget över den tron om att italienskor kan laga mat... Jag är varken intresserad av att laga den och inte heller speciellt av att äta den ... =)
Vilken märklig människa jag är egentligen och samtidigt tycker jag själv att det är så underbart att jag är den jag är med alla mina små och stora brister som faktiskt ändå kompenseras upp av så otroligt mycket annat ... Tycker jag om inte annat =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar