Så skönt att ha varit hos Hannele på KingloveQueen idag. Älskar att bara sitta där och samtala medan man blir ompysslad med ändamålet att komma ut snyggare än när man kom dit.
Vi samtalade om känslan som är så viktigt på jobbet samt om hur ens individuella personlighet och familjeliv skall eller inte speglas även på jobbet.
We are what we are som vi till slut kom underfund med, även om detta innebär hund & barn.
Tittade på deras kassadisk och där såg jag en lila plastanka som tillhör hennes son.
Ler för det bevisar bara att vi är människor med ett liv.
Apropå detta tänker jag alltid på ett hus som jag kör förbi de gångerna jag har åkt till stugan. Under alla åren har jag aldrig någonsin sett något bevis på att det är människor som bor där. Huset är alltid så perfekt likaså den stora trädgården men perfektion är ingen perfektion om den inte innehåller bevis på mänskligt liv som kan yttra sig i en lila plastanka eller på en hundben på golvet.
We are what we are som vi till slut kom underfund med, även om detta innebär hund & barn.
Tittade på deras kassadisk och där såg jag en lila plastanka som tillhör hennes son.
Ler för det bevisar bara att vi är människor med ett liv.
Apropå detta tänker jag alltid på ett hus som jag kör förbi de gångerna jag har åkt till stugan. Under alla åren har jag aldrig någonsin sett något bevis på att det är människor som bor där. Huset är alltid så perfekt likaså den stora trädgården men perfektion är ingen perfektion om den inte innehåller bevis på mänskligt liv som kan yttra sig i en lila plastanka eller på en hundben på golvet.
Under ett besök på närmare 4 timmar hinner man gå igenom mycket, väldigt mycket och tack Hannele för din underbara och alltid positiva personlighet!!!
Hannele plockade snällt fram lite olika saker så att Nicole fick leka frisör och det kändes så skönt att se henne leka glatt och nöjd trots den långa tiden där.
Även Knut var en nöjd liten hund. Han la sig under stolen och sov mestadels av tiden =)
Efter en fika på Viskan med Louise & Petter kom den frågan som fick mig att se ut som ett frågetecken under någon sekund.
"Vill du följa med ut och springa?"
Funderade... Ont i huvud, sömnbrist, lite nedstämd, inte sprungit på ett år ...
Svar: JA, jag följer med!!! =)
Det bästa med denna promenad/löpning var dock att lägga sig på gräsmattan och njuta ...
Louise myser här i solen.
Med nöjda hundar satte vi oss i bilen igen, åkte till var sitt hem för att sedan åka på Jennys förlovningsfest!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar