MED LIVET SOM MÅL ...

Chi trova un amico trova un tesoro

 säger talesättet på italienska och visst är våra närmsta vänner ovärderliga skatter? 

Förresten, det är ingen fråga, det är ett konstaterande ...

Ikväll satt Linda och jag på restaurang Vinci för att först och främst prata då tiden och vardagen gör att man sällan träffas på tu man hand, något som dock är så uppskattat när det väl inträffar.

Vi skrattade, vi blottade våra drömmar och rädslor och vi kom fram till det vi redan visste:

vi delar vissa viktiga insikter om livet.

Vissa vänner känner man sedan barndomen, andra har man lärt känna på "äldre" dagar.

Linda och jag lärde känna varandra genom en resa med våra barn till Orlando, en resa som såg oss skratta nästan hela tiden med våra barns irritation över sina fnissiga mammor.

I november var vi i Egypten och den resan såg oss bara ligga på solstolen och prata.

Jag läste inte ens en enda bok, det enda jag hann med var att äta en massa sockerkaka då hotellet var en all inclusive sådan med socker uppdukat i alla dess former...

Ja, Linda ... 2012 is our year! Och 2013 ... och 2014 och och och .... tills jag gungar manisk på min gamla gungstol och du bankar sönder käppen framför mig =)

Vilken fantastisk syn! =)

Nu skall jag istället runda av kvällen med att skriva in lite smått och gott bland min nya lilla almanacka som pryds av änglar och bröst.

I m home =)

Godnatt <3