ANNA KÅVER PÅ KULTURHUSET IKVÄLL.

Jag är hemkommen från ett föredrag på Kulturhuset där psykologen, forskaren och författaren Anna Kåver har i en timma talat om inre frihet.

Nyckelordet för kvällen är nog empati, en känsla som enligt Kåver går att träna upp för visst är det viktigt att vara generös mot sig själv och mot andra?

En intressant iakttagelse är att även en komplimang, att ge beröm för något kan vara dömande om inte den personen som den är riktad mot upplever att den är sann.

När en psykolog därför jobbar med sin patient så försöker den alltid att fråga "är du nöjd, glad med att du har ... " Endast om svaret är "ja" svarar psykologen att "då är jag väldigt glad för din skull". Att glädjas tillsammans, sittande på samma tåg skapar förtroende och tillit.

Något som är viktigt att skilja mellan är värderingar kontra dömande.

Värderingar har vi utifrån våra egna erfarenheter, upplevelser. Dessa kan vi inte göra något åt då vi måste få möjlighet att tycka något om olika situationer men att förstå skillnaden mellan det och dömande tankar är viktigt att vi gör.

Det du tycker är fel kanske jag tycker är rätt.

Att tillåta någon annan få tycka annorlunda än dig innebär inte att du har rätt och jag fel.

Att acceptera att vissa människor gillar att vara på ett sätt där du inte känner igen dig behöver inte betyda att de är "konstiga". 

Inre frihet är vidare viljan att vara sig själv trots vad andra tycker om det.

I en värld där utbudet är så stort är det också viktigt att inse att utbudet av människor skall kunna få vara olika.

Vi kan inte alla tycka samma sak, vi kan inte alla leva under samma former, vi kan inte alla ha samma moraliska och filosofiska tankar, då vi är olika individer med olika "viljan att vara som vi är".

För att återgå till vad den inre friheten är för Kåver så beskriver hon den som förmågan att "ramla" men att kunna "resa sig". Alla människor går eller kommer att gå igenom olika typer av mindre eller större kriser.

Att inse och förstå att dessa är oundvikliga i livet och att förstå och ha viljan att ta sig igenom dem är den största friheten av de alla.

Acceptera att du är inte lik mig och jag inte lik dig,

acceptera att det som gör mig glad behöver du inte alltid förstå så länge det är vad jag vill.

Jag har ikväll känt att jag får stå till svar för något jag vill men som någon annan tycker att "jag borde reflektera över" då jag har mer att förlora än att vinna på.

Jag har redan gått igenom de tankarna med mig själv och andra och jag har kommit fram till att det är precis det jag vill därför att jag kommer att resa mig om jag faller och därför att jag är inte rädd för att visa för mig, min dotter eller andra att jag inte är perfekt.

Den insikten är viktig för mig, om mina brister kommer fram så vet jag redan om dem.

De innebär ändå inte något nytt för mig och den sanningen liksom nyfikenheten för vad vissa saker kan innebära gör mig nyfiken på livet.

En sak är jag säker:

hade jag inte varit nyfiken på dagen efter hade jag under olika tider i mitt liv kanske inte velat resa mig från sängen men tackar nyfikenheten och min inre frihet att de finns inom mig.

Gällande de bitarna tror jag att jag har kommit längre än många andra.

Jag är den jag är och är inte rädd för vem jag är...

Tack Anneth för att du frågade mig och tack Sven för att du köade för att få tag i biljetterna <3
Som Anneth har uttryckt en gång:
"även solen har sina fläckar men den fortsätter att lysa"