HOTELL MARIGOLD

När jag såg medelåldern på skådespelarna förstod jag att filmen skulle ha en något högre bioklientel men finns det någon lämplig ålder för en riktig feel-good movie?

Skådespelarna glänser i sina roller vilket inte alls borde förvåna då man har i filmen lyckats samla ihop en skådespelarensemble som många regissörer säkert skulle drömma om.

Kärlek, drömmar, svek, död, sexualitet, spiritualitet; mycket berörs i denna film om några pensionärer som  åker till Jaipur i Indien för att njuta av ett liv i lyx till ett fyndpris.

Att verkligheten inte är den visar sig så fort de kommer till hotellet men å andra sidan ... vad är rikedom?

Det sägs att Indien är det rikaste landet i världen om man skulle mäta de mjuka värden och inte basera rikedomen på pengar.

Vi skrattade och så självklart grät vi också lite ... Någonstans försökte jag troligtvis tänka på vem av dem som hade varit mest "jag"? Hur kommer jag att bli, hur kommer jag att leva, tänka, vara?

När en av pensionärerna berättade att hon var "single of choise" log Tania bredvid.

Vill jag vara "single of choose" i 25-30 år till???

Att hon var den som tog sig in till en lyxig klubb som kräver dyra medlemskap för att söka en rik marajá fick oss också att le för visst delar man vissa tankar som tro, hopp och kärlek?

Som de säger i filmen

"Allt löser sig i slutändan och om de inte löser sig betyder det bara att det inte är slutet."

Även om man vet mestadels vad som kommer att hända i filmen så får den fem marshmallows av fem möjliga av mig då jag lämnade biosalongen med ett leende och jag hoppas att min nyfikenhet kommer  att leva kvar likaså glimten i ögat för har jag kvar dem nu skall jag se till att de aldrig försvinner.

Stay hungry, stay foolish.

Att jag är "foolish" det vet vi och intygar att jag är även hungrig trots överdos av Herbalife bars, de är helt enkelt för goda!!!

Nu när lilla hjärnan går i ett skall jag ha ett roligt vadslag med Tania.

Jag åtekommer om hon säger ja till det och mer specifikt vad det handlar om =)

Godnatt <3