Häromdagen sa min lilla att hon önskade att jag var mer av en "vanlig mamma" vilket fick mig att reflektera lite =)
Nu skall man inte tro att jag är så ovanlig men hon befinner sig nog i den åldern då man tycker att ens förälder är lite ... pinsam ... Idag fick jag exempelvis inte ta på mig min stora pälsmössa när jag och Knut följde henne till skolan.
En stor pälsmössa är inte så vanlig och då blir jag som mamma helt plötsligt en "utstickare", en "ovanlig" sådan.
Då jag brukar alltid skämta om att man är född med två öron och en mun av den enkla anledningen att det kanske är viktigare att man är en bra lyssnare än en "pratare" tog jag lärdom av mina egna ord och blev för kvällen en "normal mamma".
Jag ställde mig i köket och lagade riktig mat, kycklinggryta och potatis och kom med regeln att man ej fick sitta i soffan och äta framför teven mot att det var köksstolen som gällde.
Jag dukade och tände några ljus.
Efter middagen blev det läxor.
Jag tror ärligt att hon gillade denna normalitet.
Stängde så klart av alla mediala medier och även om det fanns en viss motstånd fick hon lägga sig i tid och med bara en bok som sällskap. Ingen nintendo eller telefon en timma före läggning, bara skrivna ord att njuta av...
Att vara en "normal mamma" var igår rätt så trevligt =)
Jag älskar att tänka över hur andra resonerar, hur andra tänker när de gör en bild av mig och dig, hur två personer kan helt plötsligt se på samma fenomen och tycka så olika mm.
Varför är jag "ovanlig" i hennes ögon =)?
Kan det vara så att jag kanske inte ser ut som en "normal" mamma? Att jag inte bakar bullar och allt det som vi kanske omedvetet refererar till vad som gör en mamma till just en mamma?
För bara några månader sedan sa hon att hon var glad att jag inte var som alla andra så det där svänger snabbt fram och tillbaka =)
Foucault har sagt:
Nu skall jag till köket igen och förbereda lite tilltugg till kvällens möte =)
Hon älskar dig nu och kommer att älska dig ännu mer när hon blir äldre, just för att du är du och lite annorlunda men främst för att vara hennes mamma :) kram G
SvaraRaderaTack G. för dina värmande ord och visst älskar hon mig för den jag är ... =) Konstigt vore det annars =)
SvaraRadera