LÄCKRA LAMPOR & SÖTMAN I LIVET ...

Klockan är bara 22 men vi flickor rundar snart av kvällen med lite läsning i sängen.

Imorgon skall jag försöka hitta ett par tre timmar för att skriva några sidor i min bok och så skall jag sätta mig och organisera upp hur många sidor jag skall skriva per månad.

Små delmål som jag skall försöka hålla. När jag var i Paris sa jag till M. att jag hade velat vara där i en vecka för att bara skriva, gå ner till bageriet för att köpa en baguette, ta en cafe au lait på någon av de mysiga och anrika kafeterierna där filosofer, politiker och författare har diskuterat, fått inspiration och tänkt...

Bara att sitta där bland de väggar hade nog givit mig flera skrivna ord.

Jag skall snart byta ut lamporna i vardagsrummet så fort dessa anländer.

Känner för att byta ut de vita mot något mer vågat, läckert och kvinnligt.

Vad tycker du? Jag tycker att de är så läckra och längtar redan efter dem.

För ett par tre veckor sedan fick jag dessa ord i min inkorg och vill dela med mig av följande meningar (hämtade från ett längre mail) som en liten påminnelse för att vi människor skall tillåta oss själva och andra att få vara både lite salt och socker.

Jag hoppas att personen bakom orden inte har något emot att jag bloggar ut dem.

Om så är fallet kommer dessa ord att försvinna under morgondagen men tror vidare att vi alla behöver ibland läsa det vi redan vet.

Livet skall levas och det skall levas med glimten i ögat.

Livet är ibland svårt.  Men också så underbart fint.  Min mormor, som jag älskade över allt annat som liten grabb, brukade säga att för att riktigt få fram den naturliga sötman i äppelkakan så måste man strö lite salt ovanpå.  Genom kontrasterna så blommar då det söta ut.  DET har jag tagit med mig ut i livet som min egen filosofi.  Det är svårigheterna och prövningarna som gör att man uppskattar och kan njuta av solskenet fullt ut.  Det har gjort mig till en person som inte ryggar från sorg och smärta men ändå alltid vänder mig mot solen till slut.

Det känns som om jag har sprungit in i någon som jag känner igen mig i.  Någon som är både ytligt lättsam och läcker men samtidigt djup och utforskande.  Både proper och utmanande.  Som kan småstaden men är hemma i världen.

Jag vet nu inte riktigt vad jag skall göra.  Jag känner instinktivt att du är farlig för mig Michela.  Jag är inte en man som blir inte berörd i första taget.  Nu är jag det.  Hur hände detta?