Det var en gång ... en äldre man som vi träffade på semester i Porto Cervo när jag kanske var lika gammal som Nicole.
Han undervisade konst på liceo artistico i Bologna och jag gillade honom så.
Då han visste att jag älskade hästar såg han till att måla just en häst som en vän till honom fick sedan göra i gips.
Det är en av de få föremål som jag hade med mig för 20 år sedan när jag kom hit.
Vissa personer betyder något och man kommer aldrig att glömma dem.
Sommaren i Porto Cervo var även sommaren då Tyskland & Italien möttes i EM eller VM (minns ej =) och det rådde lite fotboll hysteri i landet.
Antonio (så hette han) och jag hade ett vadslag ... Om jag tröttnade att äta flest glass eller han att betala dem Jag ... vann =)
Den sommaren hade jag förutom glassen även som hobby att sitta i skuggan under parasollen för att skriva små historier om hästar, katter och hundar för att sedan sälja dem för 500 lire (ca 2.50:-)
Jag minns inte hur många han köpte men han var min givna kund och det gör mig ledsen att han inte längre finns för att få möjligheten att tacka för alla de mysiga minnen och för that special horse that looks at me every day ...
Grazie Fappi, grazie ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar