Jag ler medan Sabina som fick stanna kvar extra ler knappast.
Anledningen?
När jag stängde glömde jag att dra ner grinden till butiken som nu stod helt öppet mot Vivåga ...
Klockan 18.26 ringde de mig från larmcentralen för att meddela att larmet hade gått.
Hmmm... Ringde Jess som inte heller var i butiken.
Skall vi våga gå ner själva och undersöka detta larm?
Vad gör man?
"Jag vill inte dö"sa Jess när jag sa att vi var nog tvugna att kolla upp detta själva.
Det är klart att vi inte vill dö, vi skall ju trots allt åka till Köpenhamn imorgon!
Vi åkte ner och tittade in. Jess ville låta dörren vara öppen när vi gick in ifall att vi skulle behöva springa ut.
Hahaha! Inom mig tänkte jag "är det så tror jag nog att de har redan hunnit döda oss i så fall" men så inget.
Som i de action filmerna vi har sett öppnade jag trädörren till butiken från lilla lagret och spanade långsamt in. Vi drog upp våra finger som om vi höll i ett vapen ... You never know ... och så är sanningen den att we are two of the Charlies Angels =)
Dramatiken tog snabbt slut när vi såg att grinden var öppen och Sabina i salongen stod med armarna uppe och tänkte nog
"äntligen!"
Sabina, vi eller JAG skall bjuda på en stor god fika som ett litet plåster på såret för att du stannade kvar.
I sin förtvivlan att få tag på mig försökte hon skicka ett meddelande via facebook =)
Som sagt, life is almost a movie =)
Återkommer lite senare ... Nu en massa som väntar!