Någon gång ibland får jag för mig att försöka mig på sådant som jag varken finner roligt eller är bra på.
Jag gör det för att jag vill vara ibland som alla andra, leverera i hemmet den där lukten av nybakat (och då inte bara i form av doftljus som just heter "nybakat"), få min dotter att inse att jag är den mamma som visst kan vara i köket, få lite mjöl på händerna men ändå vara lycklig =)
Gång på gång leder detta dock till ett litet misslyckandet.
Jag skrattar åt dem samtidigt som jag får bevisat att jag aldrig kommer att vara ett hot för varken kockar eller bagare.
Det är jag och Bridget Jones som lyckas med det omöjliga ...
The impossible blir en ... possible.
Idag, till skillnad från sist, skulle jag göra en riktig sockerkaka och inte bara den färdiga blandningen som man bara ställer i ugnen...
So far no problems men efter 30 minuter spreds sig i hemmet en doft av bränt.
Jag hade vridit ugnen på 225 grader och inte på 175 som det skulle vara.
3 marsipan rosor kommer dock att göra att flickornas gom kanske blir bedövad från några brända kanter ... Hann faktiskt rädda lite av mitt bakverk ...
Nu väntar vi på gästerna!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar