I DO ...

Tidigt denna morgon började jag med en power walk för att vidare duscha, byta om, gå till butiken, ta en kaffe, jobba, frisör tid och jobb men framförallt är Nicole hemma hos mig fram till lördag då Jess och jag åker på söndag till Stockholm för nya inköp.

Idag kom några lådor från italienska Dondup och jag älskar verkligen detta märke för sin kvalité och stil känsla.

Här denna fantastiska skjorta i 100% siden. Helt fantastisk!

Idag är det en speciell dag.

Idag för exakt 1 år sedan skrevs papper på att Jessica blev min nya kollega i butiken och som tillsammans med mig skulle driva och äga vår fina butik.

Vi visste från dag 1 att det fanns en risk, en sådan som man helst vill slippa tänka på då man inbillar sig att "det kan inte hända oss". 

Risken att vår vänskap skulle förstöras av att ha en rörelse tillsammans med alla de påfrestningar som detta kan innebära och faktiskt innebär.

Tolv månader efteråt så sitter jag här och några tårar rinner på kinden när jag tittar på den bilden jag har precis laddat upp på butikens Facebook sida.

Vi har klarat första året min vän och kollega trots allt som denna resa innebär dagligen för våra respektive liv.

Att jag förändrade drastiskt ditt liv Jessica den dagen jag ringde för att fråga dig om du var intresserad råder det ingen tvekan på.

Helt plötsligt pratar du om kläder och skor och skämtar inte längre om jag frågar om vilka höstens färger blir =), du poserar framför kameran trots att din lilla hand skakar av nervositet, du sms:ar att du är kär i en jacka och så skall du snart synas på tv när du har en svärd i munnen.

Som sagt, livet förändras och det har det verkligen gjort för oss båda.

Vi har klarat 365 dagar av oro då vi har konfronterats med alla artiklar om världskris på marknaden, vi har skrattat, oroat oss, känt stolthet för vad vi gör och den responsen vi får, haft huvudvärk, känt oss jäktade i livets logistik, hittat lösningar, jobbat som en team ibland och delat upp andra områden sinsemellan, vi har varit vakna sent på nätterna och vaknat tidiga morgonar, vi har överraskats, pratat, hjälpt varandra, stöttat varandra och lugnat varandra när vi har känt att vi inte räcker till.

Vi har gjort det vänner gör, dvs. vi står ut med varandras små egenheter för att vi älskar varandras egenskaper.

Om prästen skulle fråga mig:

"Tager du denna kvinna till din kompanjon till döden skiljer er åt?" blir mitt svar 

"I DO"