DAGENS FAMILJ ...

"Mamma, sluta!"

Då var det alltså dags igen ...

Medan hon pysslar denna fredag kväll med att pärla på sina nya hörlurar tittar jag bredvid på en mysig film som jag vet jag har bloggat om tidigare men ibland är jag som ett barn, gillar att se eller säga samma sak om och om igen.

(Märk att även äldre människor repeterar sig men de gör det för att de glömmer bort att de redan har sagt det, jag gör det därför att jag gillar att åter påminna och bli påmind).

I smyg gråter jag men när jag inte kunde andas längre pga. att jag försökte tränga tillbaka tårarna så hörde hon mig =)

Hon gillar inte när jag gråter men hon vet att jag gör det när jag tittar på filmer som berör mig...

Hur kan man låta bli när filmen handlar om en mamma som skall dö? Vad säger man till sina barn?

Men filmen handlar framförallt inte om det.

Filmen heter "Stepmom" och handlar om de känslorna som kan finnas i alla de nya familjekonstellationer där en mamma, en pappa och två barn inte längre nödvändigtvis speglar familjebilden i dagens samhälle och då nya kommer in i bilden.

Min dotter har en pappa, två mammor och en bror (en halvbror men gillar inte den benämning så en bror)

En klar fördel har alltid varit att jag aldrig har varit svartsjuk för att min dotter har en annan kvinna i sitt liv varannan vecka, en kvinna som har även en mammaroll gentemot henne.

Att det finns ytterligare en människa som älskar henne på nära håll har jag sett som en tillgång och lyx som inte alla har.

På kylskåpet hänger en ritning som Nicole gjorde för några år sedan. 

Hon har ritat sin familj och där finns vi alla, alla tillsammans.

 Det som skadar barnet när man separerar är först och främst oförmågan hos många till ömsesidig respekt, föräldrar som grälar och som öser (ja, öser) kylighet och elaka kommentarer om varandra och till varandra utan att tänka eller utan att vilja förstå vilka konsekvenser deras handling får på deras barn.

Jag förstår att vid flertal fall finns det smärtsamma upplevelser bakom en separation.

En otrohet, ett svek ... 

Oavsett vad så begår man som vuxen människa och som förälder det största misstaget man kan göra
om man inte visar respekt för varandra i rollen som förälder eller om man inte kan hålla det på en nivå där barnet får åtminstone se att föräldrarna löser det på ett vuxen sätt.
Ja, jag tycker att det är i så fall bättre med lite "falskhet" om vi vill kalla det så.
Att man visar upp en respekt som man kanske inte känner men som visar att man kan handla på ett vuxet sätt

Min egna familj består av en enda dotter varannan vecka, en hund på heltid, en adopterad hamster på heltid och en kanin på kollo.

Detta är min lilla famiglia, hur onormalt det låter så är den så perfekt som den bara kan bli och när lillan flyttar till sin andra familj varannan vecka känner jag mig trygg i vetenskapen att hon älskas minst lika mycket där.

Tillsammans bjuder vi på olika personligheter, sätt att tänka, sätt att handla.

Tillsammans ger vi henne plattformen för att förstå att idag måste man ha en flexibilitet i vad som är en familj, i hur olika människor kan vara. 

Öppna sinnen har vi inte alla och därför ett värdefullt egenskap hos människan som har dem.

Avslutar genom att visa vad som har kommit till butiken idag.
Detta är min ytliga del av detta inlägg men ibland så måste man få vara även det för om sanningen skall fram (tror jag att den syns rätt så tydligt =) så håller djuphet och ytlighet varandra i handen ibland ...

Knut och Nicole har somnat, hamstern joggar nog i hjulet och jag skall nu in i drömmarnas värld också.
Godnatt <3