SNART MIDSOMMAR ...

Midsommar närmar sig och så en tradition som är väldigt svensk.

Trots att jag har bott 20 år i landet så finns det vissa saker som jag ej kan ta till mig.

Midsommar är en av dem.

Dansa små grodorna, lekar, nubbar, visor om sprit och mer lekar.

Självklart har jag firat mysiga Midsommar där de mysigaste var när jag var liten och firade denna högtid i stugan med hela familjen.

Att bara se min mormor vara med i olika lekar fick mig att skratta. Det var helt underbara stunder med mycket glädje och skratt.

Idag blir jag trött av att höra om mat som skall förberedas för stora sällskap, om barn som springer runt överallt och ingenstans, om lekar, regn och en massa människor.

Jag är helt enkelt en ensam varg ibland och förstår inte hur jag skulle bli den familjemänniska som vi kvinnor förväntas vara, bli och stå där en dag med att ordna med saker som man förväntas ordna.

Jag är helt enkelt inte som alla andra ... 

Detta med Midsommar fick mig vidare att fundera över saker och ting som jag som italienska har ofta förknippat med "typiska för Sverige".

Att snällt stå i kö är typiskt svenskt.

Minns med ett skratt när jag och min fd åkte för flera år sedan till Ikea.

Vi kom 9.55 och en kö hade tagit form framför ytterdörren.

What? Människorna stod i rad som små soldater för att vänta att dörrarna öppnades.

Alla kommer ju ändå in på 2 minuter, varför ställa sig i kö???

Den här bilden fick mig att tänka på det tillfälle och min fd log lite istället åt mig som ställde mig bredvid den som stod först i kön =)

Typiskt italienska tänkte han nog ... 

Spännande hur kulturella arv påverkar synen på saker och ting och hur de påverkar vårt egna beteende.

Jag tycker att något är konstigt och gör något som andra tycker är konstigt...

Intressant ...

De flesta av er kommer att dansa små grodorna, dricka nubbar och leka en massa olika lekar ...

Själv har jag precis kommit på vad jag skall göra och det är verkligen far away från det =)

P.S. Från och med imorgon kommer jag inte att alltid länka till alla mina inlägg i min blog från min facebook sida. Ibland kommer jag att göra det men inte längre som rutin.

Ni som vill läsa min blog får själva medvetet välja att göra det och om ni skulle kritisera mig för ytlighet så har ni själv valt att läsa om just det ni tror jag skriver.

Ingen tvingar er, ingen anklagar er, den fria viljan råder här ...