EN KATTUNGE SOM VILL FLY!

Det finns ofta saker de flesta av oss finner obehagliga. Det kan handla om att man är konflikt rädd, att man inte vågar flyga, att man har mardrömmar om ormar eller annat.

Själv tycker jag att det är något obehagligt att gå på offentliga platser själv tillsammans med en kille eller man.

Jag vet nog inte riktigt vad detta kan bero på men sanningen är helt enkelt den.

Jag blir aldrig nervös av att träffa någon hemma hos mig eller hemma hos honom men om träffen skall handla om en träff på två på en restaurang eller annat publikt ställe så är det en allvarlig känsla i luften som får mig att vilja backa.

Jag blir då som en rädd liten kattunge som försöker fly undan.

Tackar sällan ja till en duo träff över en middag på restaurang och likaså gjorde jag för två veckor sedan. Då frågade jag om vi kunde istället vara hemma hos mig.

Så barnsligt av mig men då känner jag mig av någon märklig anledning trygg.

Vad är jag rädd för egentligen? Är jag kanske rädd för att folk skall undra vem jag är ute med?
Knappast ... och tror att folk har annat att tänka på =)

Igår skulle vi gå på bio och var så nära med att även avboka detta.
Skickade ett sms med frågan "vill du verkligen gå på bio?" =)
Ville inte avboka det själv då jag kände mig fånig men hade blivit glad om han hade gjort det, något han dock inte gjorde. Han ville gärna gå på bio ...
Sedan bestämde jag mig för att ta mig själv i kragen =)
Jag gick in och hämtade bio biljetterna så var det åtminstone bestämt.

Hur kan man bli 40 år och backa för sådana saker som alla gör och tycker inte känns speciellt konstiga medan jag som anser mig ha skinn på näsan försöker fly från en sådan situation?

Filmen blev "Safe House" med bland annat alltid duktige Denzel Washington och sällskapet var mycket trevligt och avspänt. Jag dog inte av att gå på bio själv med en kille ...
I survived och det stod inget heller något om det i Borås Tidning.
Märkligt men sant =)

Ibland får man helt enkelt trotsa de situationer där man känner sig osäker för att vända på dem.

Imorse gick jag motvilligt upp men hade en butik att öppna och nu är jag hemma för att lämna Knut här och träffa några vänner över en kopp kaffe.
Härligt med vårväder i luften!