Medan jag skrev lite banalt om mina nya trosor i förra inlägget såg jag på facebook att någon hade uppmärksammat NK:s nya kampanj så jag var tvungen att gå in och kolla vad det handlar om...
Det här är ett exempel på en osmaklig kampanj från NK: s sida där tanken är kanske god då pengar skall skänkas till unga hemlösa men det är inte den goda tanken som känns i magen, det är själva kampanjen som känns helt fel i själen.
Varför egentligen?
Jag är en av dem som blir otroligt upprörd av den men konstaterar även att den lyckas genom den debatten som har uppstått att uppmärksamma ett problem i samhället, ett sådant som känns ännu jobbigare att tänka på nu när det är så otroligt kallt utanför dörren.
Vad gör jag själv dock för att hjälpa till? Varför egentligen tycka illa om något som egentligen är tänkt som en "hjälpande hand"? Provocerande men som ofta är det genom provokation som vi börjar tänka och tycka en massa.
Ställer en massa frågor till mig för att ventilera debatten ur diverse olika synvinklar men den obehagliga känslan av kampanjen kvarstår.
Var det tanken eller har de misslyckat med detta?
Vad säger reklambyrån?
Jag är den som tycker att Benettons kampanj där den italienske fotografen Toscani tog bilder på AIDS sjuka, anorektiska kvinnor mm. är bland de bästa kampanjerna som finns då de väcker uppmärksamhet och debatter mot ofta kontroversiella frågor då de visar att färgen på oss människor är bara en färg och inte ett bevis för att se ner eller upp mot andra.
NK:s kampanj känns dock mer som ett hån mot människor som har hamnat i en situation som är svår att ta sig ur.
Jag tror självklart inte att tanken är ond men detta är ett bevis på hur viktigt det är att tänka till före med vad som är budskapet och tanken bakom en annons.
Att tänka till före är inte alltid lätt men frågan som återstår är hur de själva hade tänkt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar