WHAT DO YOU SEE?

Hur är det egentligen?

Det finns många citat som tar upp just synen på oss själva.

Låt inte andras åsikter om dig bli din sanning eller dylikt är bara en av många.

Vem är vi dock? Är vi bara det som vi själva tror att vi är eller är vi även det vi hoppas att vi är och det som andra tror att vi är?

Inga lätta frågor och därför inga lätta svar att förmedla i sökandet av just den sanning som är så svår att hitta fram till.

Jag tror dock att en av många sanningar är dock att dina närmaste skall kunna ha förmågan att se den bilden som du själv ser när du tittar på dig i spegeln.

Självklart får det finnas olika nyanser på den men grunden måste ändå finnas där.

Någon har sagt till mig att jag skulle ha påstått att jag aldrig gör fel, att jag är perfekt.

Större lögn finns nog inte då jag har vid flertal tillfällen handlat fel och åtminstone i två fall gjort något som jag helst hade velat ha ogjort.

Jag är inte perfekt och jag har aldrig påstått en sådan lögn men det jag själv påstår om mig själv är att jag tror att jag är en lättsam och något charmig person.

Perfektionist är jag nog inte ... Jag kan vara skärpt i mitt tänkande samtidigt som jag kan vara väldigt distré, jag kan vara ordningsam gällande vissa saker för att inte ha ngn koll alls gällande annat.

Nej, perfekt är jag verkligen inte...

Hemmet är oftast i någorlunda "bra" skick men sorterar inte riktigt som man skall och gammal mjölk kan finnas i kylskåpet =)

Det finns dock inom psykologin termen "försvarsmekanismer" där projecering är ett exempel på en sådan. Kanske är det så att man tror om andra det man inte ser hos sig själv?

När jag tittar på mig själv ser jag ingen perfekt kvinna för det är något jag inte eftersträvar.

Visst har jag som majoriteten av oss en viss bild på hur jag vill se ut och vara men förutom den så är jag väldigt medveten om mina brister & tillgångar där en av dessa sist nämnda är just förmågan att inse att man inte är det.

En fördel är dock att mina vänner verkar stå ut med mina brister vilket gör mig väldigt tacksam.

De får stå ut med att jag lägger ut någon bild för mycket (för mycket enligt vem dock? =) på mig själv, att jag kan komma med briljanter i armen och stick i pannan.

De står ut att jag glömmer att ringa och att jag kanske verkar ointresserad trots att jag är intresserad.

De känner mig och de vet att jag som de har mina brister men de kanske tycker att mina + är flera än mina - för annars hade de nog raderat mig från facebook =)

Nu skall jag lägga mig och läsa ... Bokklubb snart och bokdiskussioner kräver läsning =)

En - hos mig är att skjuta upp vissa saker till sista sekunden ... 

No one is perfect =)