Jag hade tänkt somna före 23 men icke ...
Nu känner jag mig istället lite som Carrie i den kult förklarade serien "Sex and the city" då jag tänkte skriva lite om hur det är att vara singel i en värld av unga, jämnåriga och äldre män, i en värld av män som är i ett förhållande, av män som är i ett förhållande men som inte har något emot att vidga sina vyer så att säga samt av män som är singlar.
Vi har singlarna som söker någon för en flört, för ett förhållande eller de som inte söker alls.
Sedan har vi singlarna som har barn, de som inte har barn, de som inte vill ha barn och de som vill ha barn.
Har de barn så kanske de har barnet/barnen varannan vecka och då kan mycket väl hända att några av dagarna om inte hela veckan kolliderar med den vecka man själv har sitt barn.
Om de har två barn och inte har barnen samma vecka så är det mer eller mindre ... kört =)
Resultatet blir att man aldrig lär känna varandra och att det är ett under att man har träffats överhuvudtaget =)
Förutom detta har dessa män ofta ett jobb och de bor i en stad som kanske inte alltid ligger i närheten av den man själv bor i.
Förutom det kan även hundar "ställa till" logistiken.
Läs mitt tidigare inlägg här:
http://simplyme-michela.blogspot.se/2012/04/mission-impossible.html
Förutom det kan även hundar "ställa till" logistiken.
Läs mitt tidigare inlägg här:
http://simplyme-michela.blogspot.se/2012/04/mission-impossible.html
Det är alltså en djungel av logistik förutom av känslor och av den anledning så har jag frivilligt valt att inte söka men att låta andra göra jobbet åt mig.
Jag tittar bland de som söker, som visar sitt intresse.
Oftast sker det via mail, antingen på facebook eller på min andra lite mer hemliga sida (den som jag har för forskningens skull =)
Om det är någon som har en helhet som tilltalar så kanske jag kan tänka mig träffa honom, ofta handlar det om bra timing då det måste ske när jag inte har min dotter eller är upptagen med annat.
Om alla OM faller på plats så kanske det blir en dejt ...
Som ni vet har ju flertal gånger varit så att de som är något yngre tilltalar fröken Castellari mer än övriga.
Det sägs att en yngre kille och en äldre kvinna (ogillar skarp ordet äldre då det låter som man är 80 =) matchar varandra bäst och då hänvisas ofta på det fysiska planet.
Inte fy skam det då en attraktion, om den uppstår pga. yta och djup har rätt så mycket med fysiken att göra =)
Begreppet cougars har ju blivit känt i hela världen och många yngre har fantasier om just en äldre kvinna. Hur fantasierna kan te sig är nog väldigt individuella =)
Tom. en serie har gjorts för att ta upp ämnet med mycket glimten i ögat och ironi för i slutändan handlar det om självdistans ...
Här står det att det räcker att man är plus 30 vilket inte stämmer med tidigare referenser men skrattar då det finns en massa olika katt benämningar för olika egenskaper hos en cougar. =)
Det jag inte vill vara är ett lejon =))))
Jag är personligen rätt så socialt flörtig i min framtoning när jag inte är på krogen.
Jag brukar skylla på mitt kulturella arv, det som Berlusconi har givit mig under alla åren med lätt klädda tjejer på tv duken men självklart kan jag inte skylla Silvio på allt för då var jag inte sådan, då var jag tvärtom.
Under den perioden var jag blyg och pryd.
Idag är jag oblyg och pryd i endast vissa få sammanhang.
Något har hänt, jag har vuxit, ja, faktiskt blivit äldre, självsäker i min roll som kvinna och lärt mig att världen går inte under om någon inte skulle bli attraherad av mig eller vilja ha ett förhållande med mig.
Livet går vidare och saken är att väldigt få attraherar mig och de jag skulle kunna tänka mig ha ett förhållande i stundens ögonblick är ... noll.
Om inte annat bland de jag har träffat för det kan självklart finnas någon som jag inte har träffat in real life än men som jag tänker göra när tillfälle kommer.
Är det jobbigt att vara singel?
Absolut inte men något som stämmer med singellivet är att majoriteten av de vänner som har ett förhållande hade bjudit hem dig på middag om du hade haft sällskap men gör det inte om du är singel.
Varför är det så egentligen?
Själv bjuder jag ingen på mat med allas stora förståelse och tacksamhet =)
Ni lär se på tv till hösten hur det kan se ut annars =)
Varför är vi så inrutade med par och par, singlar och singlar?
Varför inte blanda istället för att vara så "tråkig" i sitt sätt att tänka formalia?
Tillbaka till andra könet och dejtingen.
Något som jag tycker faktiskt är jobbigt är det där med att träffas mer än två gånger ...
Jag träffade nämligen en kille hela fem gånger på fem månader och han tyckte att jag kunde berätta för kamerorna under inspelningarna att jag träffade "någon".
Jag log inombords och förstod att det inte hade varit så populärt att skratta utåt men är det verkligen att träffa någon i bemärkelsen dejta när det sker fem gånger på fem månader med knappast gulliga sms eller telefonsamtal däremellan?
Oh nej!!!
Om inte någon stjärna, någon som får mig att tappa andan (kan misstänkas att en viss person kan få mig att glömma bort andas under några sek. när vi väl ses),
Om inte någon stjärna, någon som får mig att tappa andan (kan misstänkas att en viss person kan få mig att glömma bort andas under några sek. när vi väl ses),
Om inte någon intresserar mig mer än vanligt skall jag absolut inte gå ut med budskapet "jag träffar någon" för hur osmart vore inte det? =)
Sist men inte minst är jag nog en liten mästare på att slingra ifrån mig om jag känner att någon är "farlig" för mig. Då vill jag kanske träffas en gång för lite nyfiken är jag allt men sedan försvinner jag och hittar på en massa ursäkter då jag skyddar mitt lilla hjärta =) ifrån de allt för unga och snygga.
Om jag dejtar ofta? Alldeles för sällan för oftast tackar jag för visat intresse men skriver "inte min typ" och grejen är att jag inte ens tror att jag har en typ om inte han kan beskrivas med orden
"Snygg i mina ögon, intelligent, social, ödmjuk men självsäker, rolig, ärlig och troligtvis yngre"
Ja, ni hör ju att sfären är inte så stor men i slutändan handlar det att oavsett skrivna egenskaper att ha DET, som inte kan beskrivas ...
Nu har klockan passerat midnatt och jag skall upp och träna imorgon bitti (tänkte jag =)
Sist men inte minst är jag nog en liten mästare på att slingra ifrån mig om jag känner att någon är "farlig" för mig. Då vill jag kanske träffas en gång för lite nyfiken är jag allt men sedan försvinner jag och hittar på en massa ursäkter då jag skyddar mitt lilla hjärta =) ifrån de allt för unga och snygga.
Om jag dejtar ofta? Alldeles för sällan för oftast tackar jag för visat intresse men skriver "inte min typ" och grejen är att jag inte ens tror att jag har en typ om inte han kan beskrivas med orden
"Snygg i mina ögon, intelligent, social, ödmjuk men självsäker, rolig, ärlig och troligtvis yngre"
Ja, ni hör ju att sfären är inte så stor men i slutändan handlar det att oavsett skrivna egenskaper att ha DET, som inte kan beskrivas ...
Nu har klockan passerat midnatt och jag skall upp och träna imorgon bitti (tänkte jag =)
Ville bara belysa lite om den djungel som dejting innebär med all dess logistik och känslor så jag lutar mig tillbaka och är nog långt ifrån den där lilla puman som väntar på att gå till attack.
Förresten så är det faktiskt så att cougar är man först när man blir 42 enligt vissa artiklar vilket jag inte är samt att det kan mycket väl hända att i slutändan så faller man för någon som är tom. äldre än mig.
Nothing is (im)possible =)
Nothing is (im)possible =)
Godnatt mina läsare som följer min blog av någon märklig anledning <3