Ibland får jag bara en känsla om någon längtan men om jag vidare skall beskriva den så vet jag inte vad jag längtar efter.
Kanske att jag "bara" längtar efter livet och att jag tycker själv att jag är ibland allt för tråkig när jag väljer mig själv som enda sällskap istället för att ge mig ut i vimlet när jag ändå kan men kanske inte helt vill =)
Kontraster.
Jag är en ensamvarg samtidigt som jag är extrovert och social i sådana sammanhang där jag trivs.
Jag vet egentligen inte varför jag aldrig blev det som de flesta har varit.
Jag vet egentligen inte varför jag aldrig gick till olika uteställen med drinkar i handen och händerna i luften. Varför jag aldrig släppte riktigt loss på dansgolvet eller utanför.
Jag har alltid varit ordentlig i de bemärkelserna.
Nykter och städad, alltid i tid, pålitlig.
Frivillig inom civil försvaret med min hund framför disko kvällar på helgerna.
Jag gömmer mig på platser jag inte känner mig hemma och träder fram i sådana jag trivs i.
Jag har vid olika tillfällen tom. trott att jag hade någon slags social fobi som torgskräck.
Nu är det långt ifrån det men någonstans så måste det ändå finnas någon slags osäkerhet som bromsar mig eller så är sanningen så enkel som den att jag inte uppskattar vissa ställen därför att jag helt enkelt inte gillar dem.
Tror nog att en av anledningarna skulle kunna vara att uteställen tar fram sidor av människor som jag inte alltid uppskattar.
Jag gillar inte när människor tappar blicken pga. exempelvis alkohool.
Jag har upplevt år med en underbar pappa som dock led av flera psykiska sjukdomar där en av dem går under benämningen mono depressivitet och han hade en allvarlig sådan (olika grader finns nämligen). Vidare, blandade han sprit med nerv tabletter.
De åren har nog präglat mig och skrämt mig.
Jag får gåshud när en person är för påverkad och känner instinktivt en vilja att gå ifrån honom/henne.
Instinktivt får jag taggarna utåt direkt...
Det är sällan jag har tagit den drinken för mycket och jag hade kanske önskat mig att även jag kunde släppa loss lite men å andra sidan vore det inte jag...
Jag dansar hemma medan jag dammsuger, dricker en öl vartannat år och en liten whisky och cigarr när jag fyller år.
Min cosmopolitan dunstar bort men det är sådana små saker som gör mig till mig.
Partyprinsessor i all ära men de som tror att jag är eller har varit en sådan får nog omvärdera sin tolkning om min persona.
Jag älskade dock att dansa på stranden på Phi Phi till "Sex on fire" =)
Jag fick frågan häromdagen på innegården om jag tar igen allt nu och visst gör jag periodvis det.
MEN jag gör det inte genom att dricka eller festa.
Innan var jag blyg, idag är jag inte det i mindre sällskap.
Jag trivs fortfarande dock inte i större sällskap, party massan skrämmer mig =)
Det är just sådana här saker som jag tycker själv är så lustiga.
Dejter blir jag aldrig någonsin nervös av.
Jag var i Paris en helg med en man som jag aldrig hade träffat tidigare, vi hade bara chattat en massa och jag tyckte det lät som en kul idé att åka iväg till en sådan underbar stad med någon jag inte kände.
Så spännande och så tokigt!
Vid sådana tillfällen är jag hur tokig som helst.
Det som gör andra osäker gör mig säker och vice versa.
Vi människor har våra små egenheter, sådana som andra inte förstår och som vi inte heller ibland kan riktigt ta till oss.
Det är sådant här som gör oss speciella och unika och det är så viktigt att tillåta andra få vara precis som de är så länge det inte går ut på andra allt för mycket.
Inga problem att gå runt på stan med kameror efter mig men nervös och osäker inför en kväll på exempelvis Grand.
Vad gör jag då: undviker Grand helt enkelt för jag vet att jag har varit där, jag har trotsat mina små fobier för det är ändå viktigt för mig att inte låta dem påverka mig för mycket men jag vill välja mina scener, mina arenor och vissa tillhör helt enkelt andra.
Ser ni mig på Grand eller dylikt ge mig din hand för där är jag som ett litet barn som går första dagen till skolan =)
Snart ringer min lilla för att säga att hon är vaken och då skall jag och Knut hämta henne.
Det längtar jag efter och jag längtar efter så mycket.
Inser vilken tur jag har som bara är 40 och som har så mycket framför mig ... =)
Jag ser det framför mig och ler ...
På torsdag ordnas något hemligt åt mig och jag misstänker att den kvällen innehåller sådant som gör mig nervös. Ibland måste man lämna sin trygghetszon och le åt det. I will ... =)
